229 omdömena så goda som nånsin jag kunnat 1 göra mig förhoppning om, men H:fors Dagblad kastade sig öfver boken med en recension af detta slag, som man anser sig berättigad till endast emot en qvinna, dock måste jag tacksamt nämna att deri icke omtaltes, huruvida författarinnan vore ful eller vacker, hvilket dock egentligen tillhör arten. Bland annat fick man veta att jag imiterat, (för att ej nyttja det kanske rigtigare ordet plagierat) Cygnaeusl!!! Jag måste häri se en så mycket större förolämpning, som om jag vore hugad för att stjäla, jag förmodligen skulle till förebild välja någon författare, som mera skulle behaga mig än fallet är med Cygnaeus. För resten hette att jag 2 velat uttrycka allehanda, som jag på heder och ära kan försäkra att jag alls icke velat uttrycka; att jag ej gift Sigrid med Enewald för att ej komma Forsii spådom på skam, ehuru händelsevis så förhåller sig att hela Forsii spådom med hvad dertill hör, t.o.m. i mina tankar först tillkom sedan boken till större delen, och äfven slutet, voro skrifna, men 3 tillades ett och annat för att få in spådomen som fallit mig i hågen att använda. Huru har ock den läst boken, som kunnat tro det min afsigt skulle varit att åt en man som Enewald offra Sigrid? Att jag gjort en förrädare, Daniel Hjort, icke till en storartad, utan till en liten personlighet, en biperson för resten, var orätt (förmodligen emedan Cygnaeus och Wexell begagnat honom till sina tragediers hjelte, liksom han på auctoriten af deras sorgespel benämnes den som åstadkom slottets uppgifvande, hvilket jag åter icke kunnat finna bekräftadt å någon af de temmeligen talrika historiska källor öfver denna tid jag haft att tillgå, endast att han var en af de förrädiske, och temmeligen simpel ändå, altnog, det gick som det skulle, man lyckades fälla boken, och från den tiden märkte jag att det lilla litterära anseende jag förut möjligen ägt, var som en fläkt förgånget. (Något bidrog härtill ock kanske att min förläggare, i följd 4 möjligen af egna vigtigare och ledsamma affärer, föga gjorde för mina böckers spridning och flere andra mindre lyckade tag af honom. Ordet roman på tittelbladet och tryckfelen har jag redan nämnt. Upplagorna altför stora af Sigrid Liljeholm om jag rätt minnes 14 à 1500 exemplar, och icke en deremot svarande omsorg om deras spridande. Öfver ett år förgick innan några få exemplar slutligen såldes till Stockholm t.ex. Följden blef naturligtvis ringa åtgång och qvarliggande lager.) Emellertid hade jag skrifvit Riddarens gemål, till vidd drygare, men till sin art hörande till Teckningar och drömmar, och den 1 hoppas 2 uttryckt eller 3 ändrades 4 kanske