Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
inte veta af någon rival till Gösta, det är hela
historien, jo jo men, lilla Jann! — ’Gösta,
Gösta’, aldrig hör jag annat än Gösta nu om
dagarna... jag tror, jag blir svartsjuk på min
egen son. Gud vet, om inte han, när allt
kommer omkring, ligger ditt hjärta närmare än jag?
Säg, Jann, hur är det med den saken?»
Baron plirade och tittade inställsamt in i
hennes ansikte och lekte med en liten hårlock
i hennes nacke.
»Nej, Edvard, du kommer först, det vet du
nog», sade hon med en kyss, »men sen
kommer Gösta ... det är så sällan vi få ha honom
hemma numera också.»
»Ja, det är då för väl det, annars blefve han
väl en riktig morsgris.»
»Visst inte, det har han ingen fallenhet för
alls, han är så anspråkslös, han låter inte
skämma bort sig.»
»Jaså, inte det, det vill säga han brås på
mig då, jag låter ju som bekant inte heller
skämma bort mig, eller hur Jann?»
Friherrinnan skrattade och tog sin man ett
litet tag om kinden till svar.
»Du har så svårt att komma ihåg, att Gösta
inte längre är något barn... du glömmer, att
han kanske är vår jämlike i förstånd... du känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
