Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 2$
slor än kärlek och beundran. Gärna afstod
han segern åt henne, Sigrid den fagra som
han kallade henne. Hvad brydde han sig om,
att han lidit ett litet nederlag, när det inte
beröfvade honom åsynen af henne!
Sigrid Rosenörn var högväxt och smärt.
Ansiktet hade en sällsynt vacker oval. Näsan
var rak, snarare stor. Munnen liten, nästan
för liten. Öfverläppen räckte inte till att skyla
den smala, förtjusande bågen af pärlhvita
tänder, som i synnerhet när hon talade och
skrattade, alldeles kom en att glömma, att munnen
var för knappt tilltagen. I ena kinden hade
hon en liten grop, där skälmska amoriner lekte
och gjorde tecken åt sina kamrater i de små
rynkorna invid de bruna ögonen. Blicken var
i allmänhet varm och len, men någon gång
kunde den, såväl som hela ansiktet i öfrigt,
uttrycka en hos en ung flicka sällsynt
fasthet och värdighet, som stod på gränsen till
köld och sträng hårdhet. Pannan, som hade
en varm, sydländsk färg, var hvarken hög eller
bred och omslöts i nästan räta vinklar af ett
tätt, vackert hårfäste. Kinderna voro friskt
röda, och hela gestalten bar prägeln af sundhet
och kraft. Händerna voro fasta, något stora,
men välformade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
