Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
saknade hon dock sin son. Medan han varit
hemma hade hon föga träffat honom,
öfverhopad af bestyr för gården, som han var.
Omsorgerna hade lagt sig så tyngande på hans
unga axlar — han hade varit sig så olik
alltsedan fadern dog.
Sällan fick hon bref från honom också — han
hade så litet tid, tjänsten gick framför allt,
och när de så någon gång kommo, voro de
korta och tämligen innehållslösa, och aldrig
berörde de hvarken fadern eller Sigrid.
Nu hade hon längre än någonsin fått vänta
på de kära raderna.
Ändtligen, en gråkall, kulen dag i
December, när friherrinnan satt i fönstret och såg
efter postbudet, medan vinden tjöt och sjöng
klagosånger till den hemlösa, drifvande yrsnön,
som jagades hit och dit, förgäfves sökande ett
fäste på den hårdfrusna, ogästvänliga marken,
kom det efterlängtade brefvet från Gösta.
Friherrinnan bröt det, öppnade, läste och
läste det omigen. Han trodde inte sina ögon.
Där stod:
Kära Mamma!
Jag skrifver ett par ord för att meddela
mamma, att jag förlofvat mig med Josephine Kyll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
