Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
inte höra» sade kandidaten så andäktigt han
förmådde.
»Det kan brinna, eller någon kan dö eller
göra sig illa... eller ett kreatur kan fördärfva
sig...»
»Jaså, det är så där obegränsadt...»
»Ja, det kan vara olyckor af alla slag.»
»Nå, men händer det då aldrig någon
olycka, när ingen rör vid skön Ingegärds dräkt»
frågade kandidaten oskyldigt.
»Jo, visst kan det hända förstås» svarade
Signe lika oskyldigt. Hon var nära att skratta,
så naiv fann hon hans fråga.
När de kommo ned i källarvåningen, tände
Signe en liten lykta, som stod tillreds, och så
trefvade de sig fram, nedhukade under de låga
stenhvalfven, där man oupphörligt var nära
att stöta hufvudet mot hvassa, nedhängande
stenblock eller att stupa öfver de stora,
kullriga stenhällarne i golfvet.
Här hade mänskliga varelser hållits
fängslade i kolmörker, lidit alla marter en människa
kan lida, kroppsligen och andligen, inbommade
bakom grofva järndörrar, pä hvilka en liten
lucka påminde om kanske den obarmhärtigaste
och största af alla de grymheter, som bevisades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
