Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 139
hon göra längre besök vid grafven än annars.
Dä putsade hon och prydde den, vattnade och
krattade, och till sist, när allt var färdigt, satte
hon sig ned på den lilla trädgårdssoffan under
tårpilen och tänkte på den tid, som varit,
medan hon sag öfver till Höögsborg pä andra
sidan viken.
Den ensliga kyrkogården, inhägnad af en
stenmur, öfverensstämde så väl med hennes
känslor. Där låg den gamla kyrkan med sin
vindflöjel, som skrek och pep likt en sjuk fågel
hvar gång den med en ansträngning vände och
vred på sig. Hur mänga kära minnen hade
hon inte därinne från sin barndom, när
talgljusen i julottan rökte och osade och klipptes
med fingrarne af kyrkvaktaren och den gamle
klockarn spelade falskt, men andakten i alla
fall var renare och mer oförfalskad, än hon
sedan sett i någon kyrka. Och den var henne
så kär, så kärl Där hade hon suttit bredvid
farmor med sin hand i hennes och försökt
följa med, hvad prästen sade —! Allt detta,
det var nu borta och förbi — liksom hennes
glädje, som också flytt ifrån henne.
Det var ingen riktig sommar i år, tyckte
Signe. Hon orkade inte njuta af någonting.
Inte ens midsommaraftonen hade kunnat gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
