Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 141
att hon var en dag närmare målet, om
morgonen önskade hon, att det snart blefve
afton igen.
o
Äter och äter genomgick hon i sina tankar
allt hon skulle tala med doktor Tollen om, när
han kom, allt hon skulle fråga honom om, och
genomilades af en hastig fröjdekänsla vid
tanken på, hur roligt det skulle bli.
Men sommaren gick så långsamt. I år ville
den aldrig ta slut. Inte förr än i September
kunde han komma. Långsamt som sniglar
kröpo dagarne fram.
Ingen bestämd verksamhet hade hon heller,
som kunde förkorta tiden. Läkarn hade sagt,
att hon bara skulle hvila. Hon hade blodbrist
och borde vara ute så mycket som möjligt.
Största delen af dagen låg hon och dåsade
i en hängmatta, försökte läsa, men hade svårt
att hålla tankarne samlade; hjärnan kändes som
en klump i hufvudet. Efter ett par sidors loj
och tankspridd läsning lade hon vanligen ned
boken och föll i tankeslö dvala. Medveten om
alla ljud omkring sig och medveten om att
något förföljde och marterade henne, fördes
hon bort af en lätt slummer, liksom en farkost
utan roder föres af strömmen och vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
