Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR.
hennes lemmar, och hon strålade och mindes
igen, allt medan gaslyktorna ilade förbi och
vagnen i hastig fart skramlade mot gatstenarne.
Kusk och hästar togo skadan igen för den långa
väntan de utstått i nattens kyla.
I tamburen möttes de af underrättelsen, att
baron fått slag. Man hade hämtat läkaren,
som nyss varit här och haft med sig en
sjuksköterska. Ett bud efter herrskapet hade man
äfven sändt, men det hade icke blifvit
fram-fördt i balens villervalla.
Signe ref af sig pälsen — märkte inte ens,
att hennes mor fick ett hysteriskt anfall och
forslades in i sitt rum af de förskrämda
jungfrurna. Hon bara rusade rätt in i faderns rum.
Han låg i sin säng nästan oigenkännelig,
med halfva ansiktet förvridet, munnen dragen
på sned och det ena ögat halföppet. Hon
kastade sig på knä vid hans säng, sträckande
sina armar öfver honom, frågande i ångest:
»Pappie, pappie, känner du inte igen Signe ...
din egen Signe . . . pappie lilla, hör du mig?»
Och när hon intet svar fick, brast hon i
konvulsivisk gråt, utom sig af förtviflan, och sjönk
ihop på golfvet med händerna för ansiktet.
Hon kände sig så föraktlig, så eländig, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
