Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
»Vet du, hvad han gjorde . . . han tog ifrån
mig det käraste jag ägde . . . därför, att det
var mig alltför kärt. . . det var min Gud.»
Efter en stunds tystnad fortfor hon.
»Jag älskade en man mer, än man har lof
att älska ett jordiskt föremål. . . han öfvergaf
mig och jag sörjde honom gränslöst. . .
vanvettigt . . . jag trodde all lycka för alltid
försvunnen . . . hade ingen ro hvarken natt eller
dag ... då . . . plötsligen en natt. . . jag.hade
som vanligt gråtit och knotat och klagat i min
själ. . . fann jag Jesus och kände all hans nåd
utströmma öfver mig . . . hela sorgebördan tog
han bort ifrån mig . . . och nu förstår jag, hur
oändligt mycket lyckligare jag på detta sätt
blef... kanske hade jag annars aldrig fått smaka
hans nåd ... för den jag älskade var intet Guds
barn ...» Hon tystnade.
För första gången i sitt lif hade hon talat
med någon om detta, som hon gömt som sin
innersta hemlighet. Men denna ljuslockiga ängel
med den himmelstörstande blicken var olik alla
andra — hon var som en del af henne själf,
som hennes eget barn.
Denna berättelse var det, som blef den första
tändande gnistan till ett nytt lif i Signes själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
