Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Sedan var »verket snart fullbordadt». Och
nu var Signe »väckt och omvänd». Den
pinsamma rädslan för Guds straff var som
afstru-ken med en hand och hade lämnat rum för en
oändlig tillförsikt till hans nåd.
Hon måtte varit en af de särskildt utkorade,
tänkte Sigrid, och hon hoppades, att Signe också
skulle bli en af de få utvalda, som skola
förkunna, skola verka mer än andra.
Signes omvändelse hade skett pä några få
dagar. Med ens hade hon kännt, att det finns
En, som kan frälsa oss ur detta kval, detta
elände. Tron på denne Ene kom öfver henne.
Hon anropade honom, flydde till honom och
kastade sig i hans armar med all sin sorg.
Och han hade gjort bördan lätt för henne och
hade förbytt tårarne i fröjd.
Syndaskuldens förkrossande tyngd var
aflyft-tad. Signe befann sig i ett nästan extatiskt tillstånd.
Det var ännu nytt för henne; det var en jubelsång,
som klingade öfver sorgen, kväfde och bedöfvade
den. Hon kunde haft lust att springa ut och
ropa till hvar människa hon mötte: »Jag har
funnit Jesus . . . kom och finn honom också Ni!»
Signe hade anförtrott Sigrid sin kärlek och
hur besynnerligt det var, att den nu under dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
