Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Han tog hennes hand och höll den länge
i sin.
»Signe, stackars min älskade Signe... så
sorgliga dagar du haft, sen vi sist skildes!»
Han lade hennes hand sakta in under sin
arm och höll den så, medan de långsamt gingo
framåt.
»Ja, Charlie .. . men också glada stunder . ..
sådana jag aldrig förr erfarit.»
Doktorn teg.
»Ser du, Charlie ... det finns ingenting så
ljuft som Jesus... gif dig till honom med alla
dina sorger, all din synd, och du skall få känna
en glädje så onämnbar, så omätlig, att du inte
kan ana den.»
»Kära Signe, jag har ingen sorg mer än att
se dig på detta sätt... du förstår det inte själf,
men denna hastiga förvandling inom dig är en
nervsjukdom. .. den är en följd af sorgen
öf-ver din fars plötsliga död ... försök att bli lugn
... att se allt naturligt och okonstladt, som du
förr gjorde .. . stylta inte upp dig med dessa
öfverspända känslor .. . försök att bli dig lik
igen... att bli min egen Signe igen...»
Han strök hennes hand ömt.
»Nej, Charlie, du förstår inte, hvad nådens
verk är, när du ber mig om detta. Den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
