Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
tade stunden kommen — hon hade nått fram — !
Hon var så hänryckt, så riktigt salig, Den
ena stora, varma tåren efter den andra
droppade ned i hennes knä, tills de slutligen
strömmade öfver kinderna. Det var med saknad hon
lät den sista tonen dö ut —. Hon satt i
djupaste andakt och tacksägelse, medan hon höll
den — —.
Med ens rycktes hon ned från sin
himmelska värld af ett kort och skarpt »Gud bevare
konung och fädernesland . .. vensterr om .. .
marsch!»
Taktfast kom han trampande fram till
orgeln, där han gjorde halt med en stampning
i golfvet.» Men trumhvirfvel på fermaten skall
det vara . . . det är den, som gör susen . . .
trrrrrum !»
Signe hade i första bestörtningen blifvit som
förstenad, alldeles mållös af fasa.
Med båda händerna för sina ögon störtade
hon in i sitt rum. — Hur kunde han vilja kränka
hennes djupaste känslor — göra henne så
ohyggligt ondt? — Aldrig förr hade hon sett
o
råhet hos honom. — Ah det var gräsligt!
Skamsen och häpen stod han kvar. — Hvad
hade han nu gjort?
Han hade blifvit så lifligt påmind om sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
