Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
Han tog hennes hufvud mellan sina
händer och kysste hennes hår, i det han ånyo
hviskade: »Förlåt.. . förlåt din drumliga
Charlie!»
Han sökte hennes hand, men hon drog den
tillbaka och borrade ned sitt hufvud ännu
djupare.
Som han förstod, att hon helst ville vara
ensam, gick han ut ur rummet, stängde
dörren varligt efter sig, lade i förbifarten igen
locket på orgeln, och gick vidare till sitt
arbetsrum, där han satte sig i sin stora, låga
korgstol.
— Att han då aldrig kunde komma ihåg
sig, när han så allvarligt önskade att skona
hennes ömtåliga känslor! Hade det bara inte
varit »Vår Gud» hon spelat, så hade något
sådant inte kunnat hända honom.
Med tanken på denna psalm igen, följde
hela raden af minnen från det brokiga
fältlif-vet. Han sträckte ut sig och lät hela den
glada beväringstiden passera revy — bassarnes
oförlikneliga humor, befälets glänsande,
af-rundade svordomsperioder, som halkade fram
ur mun på dem som glatta, slingrande ödlor.
— Han begrep inte, att de aldrig gingo af på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
