Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
om? Eller skulle han bedraga henne i hennes
dödsstund?
Förtviflad kastade han sig på knä vid hennes
säng, såg in i hennes ögon med all den kärlek,
all den hjärtslitande sorg och hjälplöshet han
kände.
»Jag kan inte be din gud . . . han kan inte
hjälpa dig . . . det är omöjligt ...»
Snyftande lade han sitt hufvud mot hennes arm.
Hon slöt sina ögon och utkämpade en
synbar inre strid.
»Låt mig få nattvarden!» hviskade hon knappt
hörbart.
Prästen efterskickades.
Doktorn lämnade honom ensam med Signe,
rädd att med sin närvaro verka störande vid
den för henne heliga handlingen.
Från rummet utanför hörde han den
monotona rösten, hörde hvart ord, långsamt uttaladt.
Skulle det då aldrig ta slut? Skulle han få
se henne lefvande igen, eller var kanske lifvet
redan fly dt?
Minuterna blefvo långa som timmar under
hans andlösa, spända lyssnande.
Ändtligen hörde han prästens afskedsord» Gud
välsigne Eder» och sakta smygande steg mot
dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
