Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. 5 I
att hon nu var död — just nu — när de åter
blifvit förenade och han vred sina händer i sorg.
När han såg på det lilla ljusa hufvudet,
omkring hvilket det ostyriga, blonda håret ännu
glänste som en glittrande gloria, trängde de
gamla minnena undan de sista åren, som ljuset
tränger undan skuggan, som uppvaknandet
förjagar en stygg dröm. Då smälte hennes sista
ögonblick samman med deras första möte.
Mellan dessa låg nu blott sjukdom. Allt som
smärtade honom att minnas tillskref han endast
sjukdom. Att Signe aldrig blifvit sig lik, det
var sjukdom, endast sjukdom. Och detta tunga
moln, det sköt han bort ifrån sig — det
fördunstade.
Mer än en gång hade en viss bäfvan hastigt .
listat sig igenom honom — en räddhåga för
att deras äktenskap måhända aldrig skulle blifva
annorlunda — att de ständigt skulle komma
att lefva i slitning mellan kärlek och brist på
sympati i deras ideela känslolif — och han
hade tänkt på, att deras olika tro kanske skulle
vålla dem svåra konflikter vid barnets
uppfostran.
Men nu var allt detta borta, som hade det
aldrig funnits till i hans hjärna — aldrig
snuddat vid hans tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
