Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR RIDDAR ULF SUCKAR. I I I
Endast allt hvad de genomlett af fröjd och
förstående från den första dagen de sågo
hvar-andra trädde fram och stod lefvande för
honom, som hade det varit i går. Hennes ord,
hennes min, då han räckt henne en blomma,
talat om en bok! Hennes lilla hand, hur den
legat i hans ett ögonblick längre än vanligt,
då de stått vid krocketplanen och han ej vågat
i ord uttala, hvad han bar inom sig!
Alla dessa spillror från det förflutna
plockade han ihop som en girig samlar ihop sina
skatter.
Knappt en detalj från deras första kärlekstid
undgick hans vidtomfattande minne, som i
denna stund arbetade med otrolig klarhet och
hastighet.
Ju mer han tänkte och mindes, dess bittrare
blef saknaden efter det, som en gång varit.
Han brast i tårar, gick intill den dödas bädd
och tog en sista afskedsblick på den så
oändligt älskade.
Ett mildt leende kvarstod ännu kring den
vackra munnen. De hvita tänderna skymtade
fram. — Det var som hade han ånyo hört
hennes ömma »Charlie, min egen Charlie» —!
Och han lämnade skyndsamt rummet.
När han gick genom barnets rum, hörde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
