Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - Runinskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNINSKRIFTERNA. 73
är präglad med stamp. En ögla visar, att brakteaten varit buren, helt
säkert som amulett.
Af de å densamma befintliga figurerna torde ansiktet häntyda på
Oden, fyrfotadjuret på hans häst och fågeln på en af hans korpar,
oden var trolldomens och magiens herre.
Konstskickligheten har i vissa afseenden visat sig vara stor i äldre
tider i vårt land, då däremot den andliga odlingen stod mycket lågt.
För den stora mängden var runornas betydelse en hemlighet. Om jag
här nämner, att ännu under senare delen af 1400-talet funnos riksråd,
d. v. s. landets främsta förtroendemän, som icke kunde läsa, kan man
förstå, huru illa det skulle stå till i afseende å kunskapsmåttet i vårt
land ett 6- till 700-tal af år tidigare.
Runmästarne voro nog sin tids mest vetande män. som genom
sina kunskaper stodo högt öfver det mindre kunniga och vidskepliga
folket, hvilket fruktade trolldomens och de öfvernaturliga makternas
inverkan.
Genom en och annan runinskrift, dels inom dels utom Östergötland,
är det bekant, att runristare hafva angifvit sig som visa män, fria för
trolldomens makt, hvilken de voro nog »listiga» att kunna öfvervinna.
Med denna sin förmåga, som nog icke förnekades dem af fåkunnigheten,
sökte de att hålla folket till det, som rätt var, samt genom magiska
medel förhindra det ondskefulla och olycksbringande här i lifvet. Att
de härvid begagnade runorna som ett magiskt hjälpmedel, synes framgå
bl. a. af denna Yadstenabrakteat.
Hvad nu ordet »luwatuwa» beträffar, är detsamma utan tvifvel en
trollformel, tillkommen som särskildt skyddsmedel mot xonda makter».
Märkligt nog har, som förut är nämndt, en annan alldeles liknande
guldbrakteat, präglad med samma stamp, omkr. år 1905 blifvit tillvara¬
tagen i närheten af den från Motala norrut gående järnvägslinjen. När¬
mare fyndomständigheter äro icke heller här kända. De båda brak-
teaterna äro så till vida olika, att å denna sistnämnda har så mycket
borttagits af runskriften, att endast obetydligt af runorna synes, ögla
och guldtrådsomgifning äro emellertid lika.
Endast en runsten med uteslutande urnordiska runor finnes i Öster¬
götland, nämligen den här nämnda n:r 1, ehuru å Rökstenen (n:r 2) och
Ingelstadsberget (n:r 32) jämte Rökrunor äfven förekomma urnordiska
runor.
1. Å en granithäll, upptäckt år 1876 i Skärkinds s:n i häradet af
samma namn, finnes en inskrift, inristad med äldre runraden. Hällen
hittades i golfvet till gamla kyrkan samt uppsattes sedan å kyrkogår¬
den. Inskriften anses, enligt A. Noreen, vara ett mansnamn: ski(n)tha-
leubaR samt betyda »skinnljuf» eller den finhylte. Tecknet s öfverens-
stämmer, som synes å afbildningen, icke med Yadstenabrakteatens run¬
rad, utan är ett lån ur Kylverstenens runrad. Därtill är att märka,
att sista runan R är på afbildningen delvis bortskymd af en löfkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
