Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - Runinskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 RUNINSKRIFTERNA.
Det sätt, på hvilket runstenarna blifvit behandlade under århundra¬
dens lopp och än i dag, utvisar tydligen, att deras betydelse alltför
ofta icke blifvit rätt uppskattad eller varit för befolkningen begriplig.
Runstenarnas värde för efterkommande är likväl betydande.
Om vi nu här på ett ställe sammanfatta, hvad af ofvannämnda run¬
stenar kan inhämtas, skola vi finna, att de lämna oss de första skrift¬
liga upplysningar om Östergötland. De gifva oss kännedom om det
språk och det skrifsätt, som begagnades af våra förfäder för öfver tusen
år sedan. I många hänseenden lämna de upplysning om, huru lifvet
både i ett och annat hänseende gestaltade sig vid denna tid. Rökstenen
har gifvit skriftligt bevis på, hvad som äfven är bekant på annat sätt.
att det var »järn och blod», som länkade de gamla östgötarnas öden.
Andra stenar förtälja om färder till långt aflägsna länder eller om vi
kingatidens krigarlif. Men vi hafva därtill af de många stenar, som
äro ristade af kärlek till nära anförvandters minne, fått kännedom om,
att äfven mildare känslor besjälade våra förfäder. De visa därjämte,
att kvinnans ställning här i landskapet var själfständig nog, äfven med
tanke på, att hustrun ännu i dessa tider blef sin mans tillhörighet
genom köp och i honom icke blott såg sin make utan äfven sin »bunta»
eller husbonde.
Runstenarna lämna äfven ett skriftligt intyg om månggiftets till¬
varo i vårt land samt sålunda förklaring öfver den jämförelsevis hastiga
folkökningen.
Runstenarnas inskrifter vittna äfven om kristendomens ankomst, och
om att bönens makt fått förståelse hos människorna.
De visa äfven, huru svår samfärdseln var i dessa aflägsna tider.
Sommartiden voro visserligen vattenvägarna goda förbindelseleder. Men
andra årstider åter måste förbindelsen ske öfver de mer besvärliga
vägarna, som gingo öfver de högre belägna, otillgängliga, skogbevuxna
och osäkra bergen. Den lägre belägna vattendränkta marken var natur¬
ligtvis icke farbar. Att bygga broar, röja skog och mark, att bryta
sten och andra hinder eller fylla sumpiga ställen för en obehindrad
framfart eller förbindelse olika platser emellan ansågs därför, såsom
redan nämndt, som särskildt berömvärda företag.
Äfven i litteraturhistoriskt hänseende äro dessa stenar icke utan be¬
tydelse. Så finnas stenar, hvilka innehålla påminnelser om de äldsta
dikterna och sagorna, eller också få vi antydningar om verskonsten,
sådan den var vid tiden för runornas ristande.
Runinskrifterna äro alltså i kulturhistoriskt hänseende af stort värde.
För hvarje ort, där en runsten finnes, påminner den om, att våra
förfäder i samma nejd för månghundra år sedan lefvat, tänkt och ver¬
kat, alldeles som människor ännu i våra dagar därstädes lefva, tänka
och verka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
