Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - Runinskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNINSKRIFTERNA. 99
Tuke, Torbjörn, Tore, Torfast, Torger, Torgisel, Torgärd, Torgöt, Torkel,
Torlak, Torsten, ^ Ulf, Valke, Vamod (Våmod, Vämod), Varin, Vibjörn,
Visten, Väring, Åke och östen.
Af kvinnonamn nämnas: Asa, Estrid, Fridelf, Giaflög, Hidingun,
Radborg, Sigborg, Sigrid, Tora, Torfrid, Torgur, Tunna och Äsa.
Afven å lösa föremål förekomma runinskrifter. Så finnas spridda litet
hvarstädes runstafvar, ftfven kallade årstafvar, en slags kalender inristad
å en käpp, staf eller kafle, å träskifvor eller å blad. Dylika kalendrar
användes allmänt under medeltiden och voro understundom i bruk ännu
inpå 1700-talet, oaktadt almanackorna tillkommit redan i slutet af 1500-
talet. I 1728 års almanacka meddelas allmänheten förklaring öfver
runstafven, och på 1740-talet utgafs i flera upplagor en »Undervisning
om runstafven». År 1827 utgafs en »Tusende års kalender», som upptog
både kyrkokalendern och runstafven. Runorna voro då helt och hållet
ur bruk, och utgifvandet af detta arbete skedde endast i vetenskapligt
syfte. A minnesmärken hade nog det allmänna bruket af runorna upp¬
hört redan under 1500-talet.
Runstafvarna eller käpparna äro de vanligaste. Flockar eller flera
hopfästade små skifvor, förr kallade rime-runaböcker, äro sällsynta. En
sådan på sju skifvor af björk från Ydre h:d äfvensom en på skifvor af
ask, hvaraf två hittades under golfvet i en gammal byggnad i Kisa s:n,
Kinds h:d, förvaras i statens historiska museum i Stockholm. Ännu en
dylik från Östergötland omtalas i Rudbecks Atlantika, och en på åtta
blad omnämnes af Liljegren (2803). Ännu sällsyntare är runstafven
upptecknad i bok. En dylik, upptecknad redan före år 1441 på 14
pergamentsblad, ägdes under 1800-talet af en bondesläkt i Ydre samt
tinnes nu i statens hist. museum. Den är skrifven å 23 sidor med böner
å latin med munkskrift mot slutet. I statens hist. museum i Stockholm
förvaras en liten medeltida ringklocka, från Appuna s:n, försedd med
runinskrift.
Ännu under 1500- och 1600-talen befinnas runorna någon gång an¬
vända. I riksarkivet bevaras ett registratur öfver biskop Brasks ämbets-
göromål åren 1523—1527, där biskopens sekreterare Johan Spegelberg
antecknat sitt namn med runor, ett bevis för att runorna hos det katol¬
ska prästerskapet i Östergötland voro i minne och bruk ännu 1527.
Å en berghäll å stallbacken vid Risinge prästgård finnes en numer
mycket utnött runristning med årtalet 1678. Ä hällen återfinnes namnet
Ericus Brusaeus. Vid nämnda tid hette kyrkoherden i Risinge Bengt
Brusaeus (enl. Håhls herdaminne f 1693). En af hans söner hette Erik.
Helt säkert är det han, som ristat dessa runor, men hans runkunskap
härleder sig naturligtvis icke från fortlefvande tradition utan beror på
inflvtande från samtidens lärda studium af den forna runskriften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
