Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - I. Medeltidens första skede - 1. Olika konungaätter - I kristna tidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Medeltidens första skede.
(Hednatidens slut—1250.)
1.
Olika konungaätter.
I kristna tidens början. De vidsträckta skogar, hvilka skilde Göta
land från Svealand, och som försvårade en närmare beröring de olika
landens folk emellan, skulle gifvetvis bidraga till uppkomsten af olika
seder och bruk samt olika utveckling i kulturhänseende. Härtill bi¬
drog äfven de skilda landens läge. Götaland ägde, som redan förut är
nämndt, fördelen af närmare förbindelseleder med främmande länder
med högre kultur, under det Svealand åter åt öster hade sina närmast
belägna grannskap med dess lägre hedniska kultur. Götaland hade så¬
lunda betydande fördelar framför Svealand i detta hänseende. Kristen¬
domen utbredde sig äfven tidigare i Götaland, först i Västergötland.
Det hänvisar alltså på, att Götaland började taga försteget framför det
ännu hedniska Svealand med sitt länge bevarade afgudatempel i Upp¬
sala, där visserligen kristendomen tidigare hade predikats men snart
blifvit hämmad. I alla händelser blef svearnas öfverhöghet öfver de
andra landskapen helt och hållet bruten.
Då vid tiden före år 1060 den gamla konungaätten i Uppsala ut¬
slocknade, och då en kristnad konung icke kunde förestå den hedniska
tempeltjänsten, valde de mellersta och södra landskapen Stenkil till
konung. Han var bosatt i Västergötland samt var nära besläktad med
den gamla konungaätten. Om honom och de svenska förhållandena vid
denna tid är föga eller intet kändt. Man vet emellertid, att han efter¬
träddes af sina söner Inge d. ä. och Hallsten. Till »svearnes» konung —
namnet endast betecknadt med I — afsände påfven Gregorius ett d. 4 okt.
1080 dat. bref, i hvilket han framhåller sin tillfredsställelse med det
svenska folkets omvändelse till kristendomen. I detta bref manar
påfven äfven, att en biskop eller skicklig klerk skulle utsändas till Rom
för att lämna underrättelser om svenska bruk samt underrätta sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
