Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - I. Medeltidens första skede - 1. Olika konungaätter - I kristna tidens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE.
apostoliska stolens stadganden m. m. I ytterligare ett bref af samma
år till »västgötarnes konungar I och A», hvarmed icke kan menas annat
än Inge och Hallsten, betygar påfven åter sin tillfredsställelse öfver
omvändelseverket, hvarom han erhållit kännedom af biskop »Rodul-
ward».
Obekantskapen med konungarnas namn synes angifva, att påfven
icke direkt från Sverige haft något meddelande utan endast genom
främmande mellanhand. Huruvida eller i hvad mån dessa konungar
lyckades att göra sig gällande äfven utom Västergötland, är obekant.
Med den sistnämndes son Inge d. y. utslocknade, antagligen på 1120-
talet, denna ätt. Därefter valde västgötarna till konung en dansk prins,
Magnus, som genom sitt möderne tillhörde Stenkilsätten. Men han af-
led redan 1134.
Inge d. y. skall hafva dött af »ond dryck» i Vreta i Östergötland,
där han säges anlagt klostret. Krönikan berättar, att alla svenskar
sörjde öfver konung Inges död. Den mindre rimkrönikan låter Inge säga:
I Vreta kloster lät mig forgifva,
den mig ej unte längre att lifva.
I Tälje Ragnild min hustru ligger.
Jag tror, hon mig nåd af Gudi tigger.
Efter konung Inges död, berättas det i krönikorna, att östgötar och
svear eller enligt andra endast svear till konung valt en viss Ragvald,
kallad »Knaphöfde», men denne ihjälslogs kort därefter af västgötarna.
För Östergötland var denne Ragvald utan all betydelse. Misstänkt
synes det äfven, att västgötarna vågade slå ihjäl en af östgötar och
svear gemensamt vald konung.
Under tiden hade afgudaoffren i Uppsala fortgått, återupprättade af
deras valde konung Sven, kallad Blotsven. Men konung Inge kom en dag
från Västergötland till Svealand, öfverraskade k. Sven och mördade ho¬
nom. Från denna tid finnes en hel del berättelser om hvad som timade
i Sverige och de olika landskapen. Men uppgifterna äro sväfvande och
äfven mot hvarandra stridande. Vill man nu ur dessa berättelser draga
någon antaglig slutföljd, blifver det — hvilket äfven är mycket sanno¬
likt — att Östergötland gaf sig efter de olika orternas läge och andra
förhållanden till det ena eller andra väldet, alltefter omständigheterna.
Man kan ju tänka sig, att den västra delen af landskapet tydde sig till
Västergötland, endast af Vättern skildt från Östergötland. Den östra
delen åter, som hade förbindelse öfver hafvet med Uppland, kan ju haft
förbindelse med svearna. De olika landsdelarna behöfde därför icke
skiljas af någon bestämd gräns. På så vis kan t. ex. Inge d. yrs om¬
talade förhållande till Vreta kloster förklaras. Likaså kan sannolik¬
het förefinnas för en del svears omtalade flykt till Östergötland och
Småland för att där fortsätta med sin hednareligion vid den tid, då
Inge lät påbjuda kristendomen i allt Svealand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
