Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - I. Medeltidens första skede - 1. Olika konungaätter - Erik Knutsson - Johan Svärkersson - Erik Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE. 109
i Linköping och Skara att förmå k. Erik Knutsson, som tillvällat sig
regeringen, att återlämna kronan till k. Svärker II, hvilken måst flykta
till Danmark, oaktadt han var tagen i påfvens beskydd.
Erik Knutsson regerade till sin död. Han afled å Yisingsö år 1216.
Efter hans död födde hans maka sonen Erik, men Svärkers son Johan
valdes till konung.
Johan Srärkersson visade sig, liksom sin fader, särdeles gynnsam
mot de andlige. Han säges blifvit krönt i Linköpings domkyrka, den
första konungakröningen i Sverige. Redan år 1222 afled Johan ä Vi-
singsö, och med honom utslocknade Svärkerska konungaätten. Hans
jarl var Karl den döfve, af Folkungaätten, och sedan Folke Birgersson.
Hans kanslär var Linköpingsbiskopen Karl, en broder till jarlen Bir¬
ger II.
Erik Eriksson emottog nu riket. Han var »läsp och halt men för
öfrigt vis och förståndig», men som han vid sin tronbestigning endast
var sex år gammal, fördes regeringen af stormännen. Dessa blefvo
oense, och Eriks anhängare blefvo slagna, hvarefter Eriks svåger Knut
regerade åren 1229—1234, hvilket sistnämnda år Erik återkom och åter¬
tog regeringen.
Dessa stridigheter omtalas af påflige legaten Vilhelm (se nedanför)
på följande sätt: »Vi funno detta rike nästan helt och hållet i en för¬
underlig och ömklig förvirring. Ett häftigt krig hade nämligen upp¬
stått emellan konungen och några förnämliga män, hvaraf följderna
voro dråp, brand och sköflingar.» I andligt hänseende klagar samme
legat öfver, att nästan alla präster voro prästsöner, hvilka trädde i sina
fäders fotspår, gifte sig högtidligen och hade offentligen frillor, men
skötte detta oaktadt och utan påfligt tillstånd själavården. Dessutom
hade det blifvit ett bruk eller rättare sagdt ett missbruk, att efter en
alliden präst tillträdde hans barn eller, i brist på sådana, hans när¬
maste släktingar all lös egendom, hvilken tillhörde kyrkan. Häraf
följde, att kyrkorna trycktes af allt för stor fattigdom.
Som skäl anförde prästerna, att de icke kunde undvara kvinnligt
umgänge och biträde.
Konung Erik sökte befästa sin ställning genom giftermål inom Folk¬
ungaätten. Birger jarl blef äfven gift med konungens syster Ingeborg.
De senare åren af Eriks regering innehade nämnde Birger jarlsämbetet
öfver riket.
Ar 1248 hölls det märkliga mötet i Skenninge. Detta mötes beslut
blef åtminstone delvis sedermera en grundlag för svenska kyrkan under
medeltiden. Mötet var anordnadt af påflige legaten, biskop Vilhelm af
Sabina, som ankommit till Linköping år 1247, där han uppehöll sig i
november månad. Redan i slutet af denna månad eller i början af de¬
cember var han i Skenninge. Det af biskop Vilhelm utfärdade mötes¬
beslutet är dateradt d. 1 mars 1248. De utfärdade, för tidsförhållandena
betecknande, påbuden voro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
