Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - I. Medeltidens första skede - 1. Olika konungaätter - Erik Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE.
att ingen inom prästerskapet vidare fick taga sig hustru eller a 11-
mänligen bekant hafva frilla eller samboende kvinna. Sker sådant, mä
dessa kvinnor veta sig vara i bann. Är dock någon redan frilla eller
verklig hustru, varda de icke, ehuru de gå förtappelsens väg, inom året
bannlysta, men äro de icke inom årets slut skilda, veta de sig vara i
bann och akte sig de, som så haft dem, att ej vidare med bannlysta
deltaga i synd, helst de då enligt kanoniska lagen fällas i bann, undan¬
tagandes femtioåriga präster och kvinnor, hvilka afgifvit försäkran och
vid vite af stora penningeböter lofvat biskopen all återhållsamhet samt
att aldrig sofva i samma hus eller under samma tak. Dem kunde bis¬
kopen, om honom syntes för godt, fördraga, men barn af dem, som ytter¬
ligare tagit sådana hustrur eller frillor, och barn, som af sådana mödrar
födas efter ett år, få utan efterlämnadt testamente intet af hvad fadern
eller kyrkan ägt, och om de emottagit något, äro de genom själfva gär¬
ningen i bann. Men redan födda barn eller sådana, som födas inom
året af kvinnor, hvilka uppehålla sig hos präster eller deras anhöriga,
förklarades falla i dödlig synd samt begå rof och stöld, om de emot-
toge något arf af präst eller kyrka. Och om de icke sådant återställde,
kunde de icke försonas med Gud. Men genom testamente ägde präst
öfverlåta, till hvem han ville, om han vid dödsstunden hade något, han
själf bekommit genom arf, skicklighet, lärdom eller gåfvor. Allt annat
gods fick han icke borttestamentera, enär det tillhörde kyrkan. Rätt¬
skaffens präster utan hustrur och allmänt kända eller blott samboende
frillor skulle bemötas med välvilja.
Detta var mötets viktigaste beslut. I öfrigt gjordes föreskrifter om:
att de, som hos andlige begingo någon våldsamhet under sken af
gästning m. m., genom uppbrytning af hus och dörrar, röfvande, rånande
eller görande handåverkan å dem eller deras hjon, skulle bannlysas,
konungen och jarlen härvid undantagna;
att biskopar, deras tjänare, marskalk och hofmästare voro förbjudna
att vid visitationer utskrifva något, som icke hörde till gästningen.
Hvad särskildt beträffade Linköpings stift, där det plägade vara två da¬
gars biskopsgästning, indrogs tredje dagens taffel och ägde präster rätt
att lösa de två dagarnas gästning med l1/* mark silfver och 4 mått
honung eller hålla taffel för 20 man till häst;
att delning af offer i en kyrka, då biskopen var närvarande, skulle
ske efter viss bestämd föreskrift;
att vid församlings bannlysning sockneprästen skulle erhålla er¬
sättning för förlust under sådan tid, otuktiga präster därvid likväl un¬
dantagna ;
att präster icke finge åtaga sig eller som sina barn erkänna någon,
enär ingen får erkännas som son, hvilken icke är född i laga gifte;
att biskoparna låta sina fogdar afgifva ed att fullgöra sina skyldig¬
heter ärligt, samt att de icke få befatta sig med giftermåls- eller and¬
liga ärenden. Ej heller tick någon andlig antagas till fogde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
