Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 1. Östgötakonungarna - Magnus - Magnus samt hans söner Erik och Håkan - Magnus och Håkan mot Albrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 FOLKUXGATIDEN.
samma, där han stannade för att efter sitt slut nedstötas i grafven.
Om äfven detta icke skulle vara öfverensstämmande med förhållandet,
visar det i alla händelser, att folkets fantasi ännu så sent som på 1850-
talet sysselsatte sig med denna plåga. Och det oaktadt svåra farsoter
förekommit i senare tider upprepade gånger.
Konung Magnus samt hans söner Erik och Håkan. Magnus hade
två söner, Erik och Håkan. Åt den sistnämnde afstod fadern norska
kronan, hvilket väckte Eriks ovilja och afund. I förening med en del
svenska stormän, som voro missnöjda med Magnus, företogs nu en res¬
ning mot denne. Erik uppträdde som konung. Med sin nära släkting,
hertig Albrekt af Mecklenburg, som var gift med konung Magnus syster,
stod Erik i godt förhållande, och år 1356 gaf Erik honom en svensk
förläning samtidigt med att hertigens söner fingo delar af Halland och
Skåne som ärftligt län. Den ene af dessa söner var den sedermera år
1364 vordne konung Albrekt af Sverige, som nyss nämndt genom sin
moder härstammande från Folkungaätten. Två gånger måste Magnus
ingå förlikning med sin son, hvarvid Erik tillerkändes konungatitel
och erhöll en betydande del landskap, bl. a. Östergötland. Efter ytter¬
ligare fejder, därvid k. Magnus fick understöd af danske konungen Val¬
demar, afled Erik år 1359, samtidigt med maka och barn. Östergötland
m. m. återkom då under k. Magnus* styrelse. Men de missnöjda stor¬
männen gåfvo sig icke med Eriks död. År 1362 valde de Magnus* andre
son, konungen af Norge Håkan, till konung äfven i Sverige, men Håkan
behöll sin fader som medregent. Därmed insågo de missnöjde, att Hå¬
kan icke gick deras ärenden, och de inkallade då den nyssnämnde
Albrekt d. y. samt valde och hyllade honom som konung i februari år
1364.
K. Magnus och Håkan mot Albrekt. Till en början var det huf-
vudsakligen Mälarelandskapen, ehuru icke helt obestridt, som slöto sig
till den nyvalde konungen. Men äfven Östergötland ställde sig senare
genom åtskiliga dess framstående män på Albrekts sida. Och åren
1366—67 vistades den sistnämnde i Östergötland en längre tid. I sep¬
tember 1366 var han i Linköping, i oktober s. å. i Kisa samt i maj
1367 i Skenninge.
Konungarne Magnus och Håkan företogo förberedelser att försvara
sig och sin ställning. Gången af striderna,- som sedermera kommo att
vara i åtta år, känner man icke. Östergötland synes på det hela taget
ha gått fritt från dem. Men vid tiden omkring Albrekts ankomst till
Sverige vistades Magnus och Håkan i Östergötland, där de å en ö i
Kilarpsjön i Västra Hargs s:n anlade Svaneholms fäste som försvar för
vägen åt söder öfver Holaveden. Förberedelser till strid gjordes. I
mars 1364 togo fejderna sin början, och den 14 mars skrifver från Örebro
en af k. Albrekts män: *Nu skola vi just rycka öfver skogen till Sva-
neholm, och med Guds bistånd ämna vi äfven besöka Skåne, ty andra
fästen än Svaneholm och Varberg återstå nu icke.* Det gick illa för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
