Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 1. Östgötakonungarna - Magnus och Håkan mot Albrekt - 2. Albrekt och Östergötland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKUNGATIDEN. 127
de båda konungarna, far och son. Den 20 mars belägrades Svane-
holm. Ett stillestånd blef närmaste följden, hvarpå ett fördrag kom
till stånd i Jönköping. Albrekt kallas nu för konung, och Magnus
och Håkan afträdde till honom hela landet, förutom Västergötland, Dal
och Värmland. Men striden om makten var därmed icke slut. I en
afgörande strid år 1365 nära Enköping blef konung Magnus tillfånga¬
tagen och hölls i fängelse till år 1371. Han afled i Norge 1374. Konung
Håkan, som undkom från Enköping, återkom sedermera, men lyckades
icke återvinna svenska kronan. Han afled 1380.
Albrekt och Östergötland.
Albrekt blef alltså år 1365 utan bestridande Sveriges konung. Bland
de östgötar, som hyllade sig till honom, voro bl. a.:
Xils Marhisson, sedan år 1351 biskop i Linköping. Redan sedan
Hera år hade han varit motståndare till k. Magnus, ehuru han därförut
varit hans kanslär. Så tidigt som år 1356 synes han slutit sig till
Erik, enär han då bevittnar de ofvannämnda förläningsbrefven till
hertig Albrekt och hans söner. Erik begåfvade äfven biskopen med ett
gods. Sedan Erik aflidit, ägnade biskop
Nils sin tjänst åt Albrekt, och vi finna
honom år 1366 vara denne följaktig till
Kisa. Ar 1367 var han närvarande, då
konung Magnus, för tillfället befriad från
sina bojor, på Stockholms slott under¬
tecknade en skrifvelse — i förhoppning
om befrielse från sin fångenskap — om
att slottet Axevall skulle öfverlämnas till
Albrekt. I juni s. å. lämnade Albrekt i
uppdrag åt Bengt Eilipsson, Bo Jonsson
och biskop Nils att inom Linköpings stift
uppbära den af frälset och prästerskapet
beviljade krigshjälpen. Vid den resning, som det svenska folket företog
för att göra slut på det tyska förtrycket, öfvergaf emellertid biskop
Nils k. Albrekt. Den egna fördelen synes för Nils, liksom för så många
andra under dessa tider, varit ensamt bestämmande, till hvilken sida han
skulle sluta sig.
Påfven hade nämnt en ny biskop, en utländsk man, Gottskalk, till
Nils’ efterträdare, men detta oaktadt stannade Nils kvar, och ännu i
mars 1372 utfärdade han och domkapitlet ett ämbetsbref. Slutligen
måste Nils emellertid lämna stiftet samt afled utomlands 1374.
136. Bo Jonssons sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
