Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 3. Från föregående tid - Märkliga personer - Östgötalagmän - Svenskt riksspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 FOLKUNGATIDKN.
Hästholmen nämnes först år 1327, men var såsom öfverfartsort
emellan öster- och Västergötland af vikt redan under forntiden. Nyss¬
nämnda år benämnes Hästholmen »villa forensis», d. v. s. en ort med
torg och handel. Den hade då egen kyrka och eget sigill.
Märkliga personer. Förutom heliga Birgitta och hennes dotter Kata¬
rina, som omtalas härefter, nämnas följande personer från denna tid: Peter,
kallad de Dacia, född på Gottland men såsom lektor i Skenninge till¬
hörande Östergötland, en man med stor bildning och stilistisk förmåga,
ren och ädel karaktär samt af stor fromhet (f 1288), magister Boethius,
svensk skolastiker, förf. till en mängd filosofiska arbeten, fritänkare,
under lång tid lärare i Paris samt slutligen kanik i Linköping (f efter
1291), Filip Ragvaldsson Puke, som i senaste tid blifvit framhållen som
författare till det beryktade arbetet »Om konunga- och höfdingastyrelse»
(f 1334), magister Mattias, kanik i Linköping, flitig och känd författare,
hvars skrifter ännu delvis finnas, framstående teolog och därtill be¬
kant som heliga Birgittas råd och biktfader samt upptecknare af hen¬
nes uppenbarelser (f omkr. 1350), Peter Olofsson (Olai), prior i Alvastra
kloster och Birgittas biktfader, äfven han upptecknare och bearbetare
af Birgittas uppenbarelser och reglerna för Vadstenaklostret (f i Vadstena
1390), Peter Olofsson (Olai) från Skenninge, Birgittas egentlige bikt¬
fader, samlare och ordnare i sju böcker af hennes uppenbarelser samt
tillsammans med Alvastrapriorn hennes förste lefnadstecknare (f 1378),
Johannes präst (f 1391), som vidare omnämnes under Vadstena kloster.
Det stora flertalet af denna tids lärda män studerade i Paris, och
det var först senare de idkade sina studier vid universiteten i Tysk¬
land. Linköpings stift hade länge i Paris ett kollegium med eget hus,
till hvilket bidrag skulle lämnas från hela stiftet. I början af 1400-
talet diskuterades inom »engelska nationen» mycket om reparation, ut¬
hyrande och besiktigande af detta hus »de cornu cervi». Det är att
märka, att i Paris studerande svenskar räknades till den engelska stu¬
dentnationen, där svenskarne så småningom kommo till ett öfvervä-
gande antal, sedan högskolorna i England tillkommit.
Af östgötalagmän nämnas: Magnus Bengtsson (f 1263), Bengt Magnus¬
son (f 1294), Magnus Bengtsson, alla i tre släktled tillhörande Folkunga-
ätten, Svantepolk Knutsson (f 1310), Bo Nilsson Natt och Dag (f 1327),
Knut Jonsson Blå med lejonörn i vapnet (f 1348) och Magnus Knutsson
Blå, Nils Jonsson (sjuuddig stjärna) samt Bo Jonsson Grip (f 1386).
Ett svenskt riksspråk, i motsats till de olika landskapsdialekterna,
försökte man vid denna tid få utbildadt. Då nu Folkungarne härstam¬
made från Östergötland, och detta landskap, som då var rikets förnämsta,
inom sig hyste ett sådant kulturcentrum som Vadstena, togs östgötskan
som förebild (A. Noreen).
I språkligt hänseende tillkom dessutom genom de många birgittin-
klostren i Norden under en något senare tid en gemensam språkform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
