Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 3. Från föregående tid - Städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDKN. 135
det sistnämnda korståget som herr Torkels kunna anses hafva skett
äfven i handelsintresse.
Städerna hade nu så utvecklat sig, att de hade egna lagar. Hvad
östgötastäderna beträffar, har kännedom till våra dagar kommit om
Linköpings stadsrätt, som 1347 och 1351 omnämnes i två köpebref (jura
civilia civitatis Lincopiae), Söderköpingsrätten, numer likväl till stor
del förkommen, och Skenningerätten, som bevaras i minnet genom orden:
>För Skenninge rätt och Skenninge slätt bevare oss milde herre Gud»,
ett uttryck som man än i våra dagar kan få höra upprepas. En allmän
stadslag utfärdades af Magnus Eriksson på 1350-talet. Städerna voro:
Linköping, den förnämsta och på gränsen af två härad centralast be¬
lägna samt tidigast i urkunderna omnämnda östgötastad. Här höllos
landstingen, och om icke lagmannen var bosatt härstädes — hvilket
ieke är bekant —, så vistades han dock här allt emellanåt årligen.
Biskopen hade här sitt säte, hvarigenom staden var hufvudort för den
kyrkliga organisationen inom det vidsträckta stiftet. Sedan gammalt
hade Linköping varit handelsplats, icke blott för den omgifvande bör¬
diga trakten utan äfven för utlandet. Så befinnes Linköping i Hirsch’s
Danzigs Handels- und Gewerbsgeschichte unter der Herrschaft des deut-
schen Ordens omnämndt såsom handelsstad under 1300- och 1400-talen
Ar 1300 talas om stadens borgerskap samt om dess sigill, hvilket natur¬
ligtvis funnits till redan långt därförut. Staden hade två kyrkor,
kloster, helgeandshus, kapell och skola.
Skenninge, äfven en gammal stad. Omnämnes under 1100-talet i
gamla handlingar men blef egentligen först efter klostrets anläggande
af större betydelse. A 1200-talet fanns här mynthus. Staden hade två
kyrkor, ett uunne- och ett svartbrödrakloster, helgeandshus, skola och
åtminstone senare hospital för spetälska (utanför staden).
Söderköping, efter hand en handelsstad af betydenhet och under me¬
deltiden den tredje i ordningen af Sveriges städer, belägen vid en i
äldre tider segelbar å. Ägdes år 1250 af drottning Katarina. I ett
gåfvobref af detta år gaf hon sin syster Bengta »Söderköping med dess
tillhörigheter, alla egendomar och gårdar». Ett par år senare, eller
1253, sålde östgötajarlen Svantepolk, gift med Bengta, en kvarntomt
och kvarnväg till en borgare i Söderköping. Staden hade den tyska
handeln att tacka för sin utveckling samt omtalas äfven som handels¬
stad i den vid Linköping omnämnda Danzigska handelshistorien. Senare
omtalas här kyrkor, kloster, helgeandshus och skola.
Xorrköping, ursprungligen Norköping, omnämnes i nu kända handlingar
första gången 1283 men då endast för sitt laxfiske. Yid denna tid var
den nuvarande stora industristaden af föga betydenhet. Det var långt
senare, eller år 1442, som borgerskapet här bekom rätt att bland sig
välja en byfogde, hvilken erhöll all den rättighet, som byfogden hade
å konungens vägnar. Han skulle för konungen redovisa uppbörden.
Norrköpings »bok och stadsrätt» omtalas år 1384.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
