Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 4. Heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNQATIDEN. 139
hon en från allt omgifvande frånvarande hållning, helt säkert för att
bättre kunna samla sina tankar. Hennes »uppenbarelser» upptecknades
efter hennes »uppvaknande» först af henne själf, eller ock dikterade hon
dem för sin biktfader Mattias, som sedan redigerade dem, hvarefter
de granskades af henne. Redigeringen gjordes ofta mycket fritt, och
allt undantogs som icke var renlärigt. Sedan Mattias upphört att
vara hennes biktfader, synas hennes uppenbarelser endast undantagsvis
blifvit offentliggjorda, till dess Birgitta i den lärde andalusiske bisko¬
pen Alfons erhöll en ny upptecknare.
Genom en af sina ingifvelser vid denna tid blef hon, enligt utsago
af Kristus, kallad till hans egen brud. »Jag utvalde», hade Kristus
sagt till henne, »dig, och jag tog dig till min brud, för att jag skulle
te dig mina lönliga ting. Du är äfven med rätt vorden min, ty i din
mans död antvardade du din vilja i mina händer och åstundade äfven
bevis, huru du måtte vara fattig och ville alla världsliga ting låta för
min skull. Därför är du vorden min med rätta, och mig tillhör att löna
dig för så stor kärlek. Därför tager jag dig till brud och i min egen
lusta, sådan som Herren din Gud höfves att hafva med en ren själ.»
Hon underkastade sig de största försakelser och späkningar. Hon
gjorde allt för att döda alla sinnliga lustar. Hon tillät sig icke någon
njutning af lifvet utan arbetade tvärtom däremot. Närmast kroppen
bar hon en tagelskjorta. Hennes sofplats var på golfvet, och till bädd
hade hon ett täckelse öfver och under sig. Fasta, bön och vaka upp¬
tog växelvis hennes tid. Hvar fredag lät hon heta droppar af vax falla
pa sin blottade arm, och om såren läktes för snart, ref hon själf åter
upp dem. För att påminna sig Jesu lidande plägade hon om fredagarna,
och då ett förhastadt ord kommit öfver hennes läppar, hafva en bitter
ört i munnen. Dagligen uppassade hon tolf fattiga vid deras måltid,
och hvarje torsdag tvättade hon deras fötter.
Hennes släkt förebrådde henne detta lefnadssätt, som de ansågo som
en yttring af vansinne. Men hon aktade icke på människors tal och
bad dem bedja för henne, att hon skulle kunna framhärda i detsamma.
Att hennes kropp skulle lida af detta onaturliga lefnadssätt är klart,
och härmed kunde icke sinnet blifva annat än sjukligt. Hennes s. k.
uppenbarelser återkommo allt oftare, och det kan med skäl antagas,
att desamma ofta öfvergingo till feberdrömmar och sjukliga inbill¬
ningar.
Birgittas äldsta dotter Märta hade blifvit gift med en Sivid Ribbing,
omtalad i en berättelse från Vadstena kloster som en mäktig men hård
herre, »och är han den röfvare, som omtalas i heliga Birgittas uppenbarelse».
Enligt samma berättelse skall Sivid haft många synder på sitt sam¬
vete. Birgitta gillade icke heller detta äktenskap, och i sin sorg vände
hon sig till jungfru Maria, genom hvilken hon fick veta Frälsarens
tanke i denna sak. Frälsaren ålade Sivid en del föreskrifter om bot
och bättring, hvarefter det slutligen heter: »Om han hör mina ord och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
