Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 4. Heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 FOLKUNGATIDEN.
fullkomnar dem med gärningar, skall han få hälsa och evärdligt lif.
I annat fall skall jag utkräfva hans synder till det yttersta, och han
skall hafva desto hårdare ocb svårare pina, som jag låtit säga honom
detta.» Tre år senare talade Kristus åter till sin brud: »Jag sade dig
förr om röfvaren en fager dröm, en fager sång och fagraste gåfva och
läkedom, men nu säger jag honom icke hälsans sång, utan gråt och ve,
ty utan att han snart vänder sig åt andra sidan, skall han känna min
fruktansvärda rättvisa, ty hans dagar skola förkortas, hans afföda skall
ej göra frukt. Andra skola taga hans samlade rikedomar och gods,
och han skall dömas som den värste röfvare och som en olydig son,
hvilken försmådde sin faders maning. 1 Så hände honom alla dessa ting,
ty han ville icke bättra sig.»
Om dessa hårda straffdomar gingo i fullbordan, är obekant. Hvad
man vet är, att den i urkunderna flera gånger omnämnde Sivids och
Märtas båda söner hette Peder och Arvid. Peder lefde ännu år 1379,
då han gjorde sitt testamente i Rom. Enligt nyssnämnda Vadstena-
berättelse skall han dött barnlös på en pilgrimsfärd. Arvid lefde ännu
1390 och hade en son, som drunknade barnlös i Uppland. Enligt rid-
darhusgenealogierna, om de nu i detta fall äro riktiga, hade han en
broder Peder, riksråd, som blef fortplantare af släkten. Hvad som
synes vara säkert är, att de båda bröderna Peder och Arvid öfverlefde
sin mormoder Birgitta.
En annan af Birgittas spådomar var, att konung Magnus* gunstling,
hertig Bengt Algotsson, som hon i ett meddelande från Rom till ko¬
nungen betecknade som en djävulens tjänsteman, skulle det gå illa, om
icke konungen skilde sig från Bengt. Birgitta var kusin med Bengt,
och hennes dotter var eller blef gift med Bengts broder Knut Algots¬
son. Men släktskapen hjälpte icke.
År 1560 mördades Bengt. Hans fel, enligt stormännens åsikt, be¬
stod i, att han arbetade mot dessa för folkets bästa:
I slutet af år 1348 eller början af år 1349 hade Birgitta begifvit
sig till Rom »på Frälsarens befallning», åtföljd af sonen Birger, bikt¬
fadern Petrus från Skenninge m. fl. Petrus från Alvastra ankom dit
först senare, men återreste under årens lopp flera gånger till Sverige.
Kort före Birgittas resa till Rom upphörde Mattias att vara hennes
biktfader. I Rom hade hon nu sitt hem i tjugofyra års tid, under
tiden besökande en hel del heliga platser och alltjämt fortsättande
med sitt försakande lefnadssätt. Ryktet om hennes gudsfruktan, gif-
mildhet och återhållsamhet spred sig snart öfverallt. I följd av sin
hjälpsamhet hade hon likväl icke alltid hvad hon själf behöfde till
sitt underhåll. Vid sin afresa från Sverige hade hon nämligen skiftat
sina ägodelar emellan sina barn och de fattiga.
Under sin vistelse i Rom blef hon medelpunkten för alla de sven¬
skar, som här gjorde besök. Men äfven hennes barn lämnade Sverige
för att besöka sin moder. Så ankom dottern Katarina, ehuru gift, redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
