Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 4. Heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN. 145
liga makter. Birgitta visade sig därjämte redan fr&n barndomen vara
af en svärmisk natur. Hennes fädernesläkt var sedan gammalt känd
för sin starka religiositet, och mycket tidigt vände sig hennes håg och
tankar till religionen. Begåfvad med en liflig inbillningsförmåga,
hade hon, som ofvan nämndt, redan tidigt drömsyner eller »uppenba¬
relsen.
Äldre tider sågo i dessa uppenbarelser något helt annat, än hvad
en senare tid kan göra. Det stora flertalet såg i dem verkliga uppen¬
barelser, där Jesus Kristus talade till sin »brud», eller där hon flck sina
spörsmål besvarade af ett eller annat helgon, till hvilket hon hänvände
sig. Och tron på det öfvernaturliga ursprunget stärktes, då hennes
spådomar ofta gingo i fullbordan. I främsta rummet var det dock
Birgittas lärde och framstående biktfader Mattias, som redan från den
första uppenbarelsetiden gaf desamma vitsord genom att strängt fast-
hålla vid deras gudomliga ursprung.
En senare tid ser i Birgittas uppenbarelser endast ett utslag af
hennes innersta tankar, känslor och önskningar samt en mindre vanlig
klarsynthet och ett godt omdöme, henne gifna af naturen. Det var
dock icke endast religiösa spörsmål, som togo sig form i dessa uppen¬
barelser. Allt, som låg henne på sinnet, både i politik och annat, tog
sig uttryck genom desamma.
Erkändt är, att hennes utsägelser äro upptecknade i ett poetiskt,
bildrikt och vackert klingande språk, hvilket måhända dock i viss mån
lår tillskrifvas upptecknarne af hennes utsägelser. Emellertid nämnes
hon som den skandinaviska medeltidens största poetiska snille. Mycken
visdom återfinnes äfven i hennes uttalanden.
Fyra påfvar härskade under den tid, Birgitta vistades i Rom, näm¬
ligen Klemens VI mellan åren 1342—1352, Innocentius VI till 1362,
Urban V till 1370 samt slutligen Gregorius XI, som var påfve vid hen¬
nes död. Hvar och en af dessa fick del af hennes tankar om dem, och
hon utslungade emot dem stränga straff- och dödsdomar.
Klemens, som på grund af sina utsväfningar var allt annat än en
föresyn, kallade hon »Lucifer på den heliga stolen». Han anbefalldes
att arbeta för fred emellan England och Frankrike samt i öfrfgt att
lämna Avignon och återvända till Rom, hvilket påbud han trotsade.
Innocentius, som var den bäste af Avignonpåfvarne, lät hon säga,
att han »var af ädlare malm än hans föregångare», men bebådade hans
snara död, om han icke ville återkomma till Rom.
Urbans lyx och högmod gaf henne anledning till förebråelse. Han
uppmanades att bättra sig själf, böja kardinalerna och tukta präster¬
skapet. Hennes framställning till honom att återvända till Rom lyc¬
kades så till vida, att han återkom för en tid men återvände. Han ho¬
tades då med döden, om han icke ville återkomma.
Gregorius anbefalldes — det var Birgittas sista hälsning före sin
död — likaledes att lämna Avignon, hvilket han äfven gjorde men afled
10—130727. Riddersta d, Östergötlands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
