Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - III. Östgötalagen - 3. Dråpabalken - 4. Vådamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTGÖTALAGEN. 155
På några ställen i Östgötalagen omtalas »bryti», plur. brytar. Äf-
ven bolagsman omtalas. I hvad mån dessa hade en eller annan likhet
i ställning är obekant, men i dråpabalken säges, huru det skulle ske
en bryti, ställd till ansvar, och som uppgaf sig vara bolagsman och
ieke bryti. Bryti tyckes vara i viss mån lika med landbo (arrendator).
Det omtalas äfven konungens, jarlens, biskopens och lagmannens (enl.
en annan uppgift länsmannens) bryti, hvilken alltså hos dessa synes varit
någon slags fogde. Att de hade en mer betydande ställning framgår
af, att lagmannens bryti kunde hafva stallare, stekare och fartyg med
bänkar för 40 roddare.
4.
Yådamål m. m.
handlar om vådamål eller såramål, om hor, rån och stöld. Denna balk
behandlar vådaed, om en människa får sin bane af en häst som slår,
en hund som biter eller på annat sätt af andra djur, om vådadråp,
om hugg i vredesmod, om en bonde sargar sin hustru, om knif begag¬
nas mot människa, om en kvinna blifver så slagen, att hon föder dödt
barn, om en träl sargar fri man, om ett öga utstinges i våda, om nå¬
gon slår sönder arm eller ben på en annan, om kindpust eller blodvite,
om brott mot allmänna säkerheten, om någon olagligen sättes i stock,
om olydnad mot gifven dom, rån och trolldom, om en öfvermage stjäl
eller snattar, om en träl snattar o. s. v.
Om kvinna begick tjufnad, var hennes frände skyldig att böta för
henne såväl första som andra gången, men den tredje var det icke
frändes ovillkorliga skyldighet. Men om frände icke erlade böterna,
knnde målsägaren antingen låta henne blifva hans trälinna eller kunde
han stena henne.
Af denna balk framgår vidare, att folkvapnen i Östergötland voro
tre: »skiold, suserth och ksetilhöd», d. v. s. sköld, svärd och kättilhatt.
Att i landet jämte prästeståndet numera äfven ett världsligt frälse-
stånd framträder, framgår af en i denna balk föreskrifven s. k. »Jmkka-
bot». Till dessa högre böter gjorde sig den skyldig, som visade konung,
biskop eller hertig förakt genom att dräpa eller såra någon deras man.
I sammanhang härmed må nämnas, att ordet »haerra» eller herre
förekommer äfven i lagen och betecknar en person, som ansågs hafva högre
värdighet än en bonde. Bonden eller jordägaren hörde emellertid till
det öfvervägande antalet. Med landbo menas arrendator. För öfrigt
omtalas dräng, legodräng, träl och trälinna. »Lösker man» var en ar¬
betare utan fast anställning.
Förutom biskop och lagman omtalas länsman, länsinnehafvare eller
konungens tjänsteman, häradshöfding, domare, »vin» eller mäklare m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
