Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - III. Östgötalagen - 2. Edsörebalken - 3. Dråpabalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 ÖSTGÖTALAGEN.
Den, som förklarats biltog, kunde »gifvas frid» af konungen, om den
eller de, mot hvilka han brutit, bådo för honom. Bonde kunde få böta
för brott begånget af hans trftl. Hustrus eller barns lott kunde ej för¬
verkas, »ty ingen må annans lott förverka».
Såväl i denna balk som för öfrigt i lagen talas ofta om edgång.
I ett flertal fall kunde den anklagade försvara sig med ed. Denna ed
skulle befästas af medsvärjande eller edgärdsmän till olika antal, allt
efter brottets beskaffenhet. Sålunda talas om tvåmannaed, tolfmanna-
ed, tvåtolftaed o. s. v. Brast den anklagade åt eden, eller kunde han
ej få tillräckligt antal edgärdsmän, förklarades han skyldig.
3.
Dråpabalken
omnämner olika slags dråp. Om tvist uppstod emellan män, och de
dräpte hvarandra, kvittades målsägandes böter, öfriga böter delades
mellan konung och härad.
Skillnad gjordes, om en inlänning — så kallades en inom provinsen
född till skillnad från en utlänning, d. v. s. en, som var från annat
landskap — dräpte en annan inlänning eller om en utlänning dräptes.
Om en man umgicks med en fridlös, blef det böter, hvilka ökades, då
en hel socken eller ett härad umgicks med den fridlöse. Om en fridlös
ärfde, fick arfvet ej skiftas, men fick af hans arfvingar tagas vid hans
död. Begick en fridlös brott och sedan dog som fridlös, »dog» allt med
honom, men om han åter kom till frid, skulle han böta för det brotts¬
liga, som han såsom fridlös begått.
En särskild flock handlar om »valrof». Detta ord anses ursprung¬
ligen kunnat betyda en död persons kläder, men därefter öfvergått till
betydelsen den dödes kläder och slutligen till likplundring.
En annan flock handlar om »oranbot» eller böter, som af dråparens
släkt erlades till den dräptes för att göra slut på ovänskapen och stri¬
derna emellan släkterna.
Särskilda stadganden gåfvos för den, som blef mördad i skogen,
eller om en fridlös man dräpte någon därstädes, om en »hmrsezs-pjek-
kmr», d. v. s. en tiggare, som strök omkring i häradet, dräptes, om en
fri dödade en träl (se Ärfdabalken), om en träl dödade en annan träl
m. m.
Den, som kom till tinget för att erkänna sig saker till dråp, hade
säkerhet till lif och lem såväl till som frän tinget »en vika å vatten
och en rast å land». Vika och rast betecknade väglängder. Äfven en
redan fridlyst man, som begått nytt dråp, skulle hafva frid för att in¬
finna sig vid tinget för att vidgå sitt brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
