Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - III. Östgötalagen - 6. Ärfdabalken - 7. Jordabalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 ÖSTGÖTALAGEN.
12 alnar på öret, eller fyra nyttjanöt, oxe som dragit tre vårar eller
ko, som burit tre kaifvar.
Död man, som ej ägde arfvinge inrikes, d. v. s. inom landskapet,
skulle ärfvas af rätte arfvingen, om denne inom natt och år kom och
kunde med bref eller fullgoda skäl visa sig vara den rätte. Om ej
någon infann sig inom den bestämda tiden, ärfde konungen, vare sig
det var jord eller lösöre. »Det kallades fordom danaarf.» Om den döde
bekommit jord som gåfva, då ägde den, som gifvit jorden, taga den
tillbaka.
Om en lösgifven träl sades fortfarande vara träl, skulle denne vär¬
jas med fjortonmanna- eller släkted. Om en bonde aflade barn med
sin trälinna, fick han ej sälja barnet eller hafva det i träldom och ej
broder sin broder eller syster sin syster. Om bröder bodde tillsammans,
och en af dem aflade barn méd deras trälinna, skulle detta barn vara
fritt, och ägde ej bröder få ersättning.
7.
Om jordaköp.
I första flocken gifvas bestämmelser om, då konungen genom för¬
säljning eller gåfva ville afhända sig jord eller allmänning. Då han
gaf bort jord, skulle emottagaren gifva konungen tre måltider, och
konungen skulle taga jord och »lägga i sköt». Denna skötning var en
symbolisk tradition af såld, bortgifven eller förpantad jord. Grifvaren
eller säljaren lade något jord af den afhända egendomen i en flik af
en kappa, som af andra närvarande hölls utbredd, hvarvid emottagaren
tog till sig fliken med den däri lagda jorden.
Om den nye ägaren kom i tvist med konungen om jorden, ägde den
förre vitsord.
Yid försäljning af jord skulle såväl konung som bonde först hem-
bjuda den till släkten. Särskilda föreskrifter voro gifna, om jord skif¬
tades eller såldes, men säljaren senare ångrade sig och satt kvar med
lås och nycklar o. s. v., om säljaren eller köparen foro bort, innan jor¬
den emottagits, om den ene eller andre sade sig sålt mer eller mindre,
om en säljare ej beviljade hemul, om klander uppstod, om kyrka eller
kloster ville köpa jord, om öfvermage skiftade eller sålde jord, om
bonde ville sälja sin äganderätt till hemmafödd träl eller »fostre?, så
kallad, som det antages, med hänsyn till hoppet om arf eller annan
fördel, som tillkom ägaren.
Om bröder hade gemensamt bo, var den äldste af dem berättigad
att afsluta köp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
