Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - III. Östgötalagen - 10. Bygdabalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 ÖSTGÖTALAG EN.
Ollonskog kunde fridlysas och delas så, att det bestämdes, huru
många svin hvar bonde fick hafva därstädes. A annans skog fick ej
svin släppas.
Alla delägare i oskiftad skog ägde rätt att saklöst hugga allt, för¬
utom ek och hassel. Såväl ek som hassel synas ha hållits i en viss helgd.
Så användes t. ex. en hasselstam, då tvist uppstod, om hvem som ägde
en sädesrök. Den, som ansåg sig äga röken, sökte freda den genom
att vid densamma nedsätta en dylik stam. Att taga ollon eller nötter
å annans mark var förbjudet, men for man sin rätta väg genom dylik
skog, ägde man taga så mycket som hatten kunde rymma upp till hatt¬
bandet eller vanten upp till tummen.
Om någon sköt ut ett fartyg, med plats för 40 roddare, från de
»lunnar», eller rullar, å hvilka fartyget hvilade i land, och gick ut
från land, fick han, om han brast i tretolftaeden, böta 40 mark. Böter
fick äfven den betala, som bröt lås vid båt, samt den, som rodde bort
med eka.
Yård om upptänd eld, eldsvåda, brandstodsafgift, köp af husdjur,
olofligt bruk af annans jord eller vattenverk, om hynda samt om nå¬
gons hund blir rasande sjuk o. s. v., gifver äfven Östgötalagen anled¬
ning till bestämmelser.
Många andra bestämmelser gifvas, men alla kunna icke uppräknas
här. Afsikten har endast varit att lämna några exempel.
»Nu är lagsaga eder (åter?) lyktad oeh utsagd med hund och harf-
pinne. Börjar med det högsta och slutar med det lägsta.» Detta ut¬
tryck har afseende på lagens begynnelse med kyrkobalken och slut
med stadganden rörande hundar och harfpinnar.
Denna sista mening utvisar, att lagen plägade uppläsas för folket.
Huru ofta dylik uppläsning försiggick, är obekant. Emellertid om-
nämnes fyra s. k. »lagtingsmåndagar»: andra måndagen efter pingst,
nästa måndagen efter Mikaelsmässa, andra måndagen efter trettondag-
jul och nästa måndagen efter midfastosöndag, hvaraf de tre första in¬
träffade, då efter slutade jul-, vår- och höstferier tingsterminen åter
började, och den fjärde vid början af vårferierna. Antagligen upplästes
då lagen. Med lagsaga betecknades efter hand det under lagmannens
domsrätt lydande området.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
