Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - III. Östgötalagen - 10. Bygdabalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTGÖTALAGEN. 161
van, som gafs vid tillträdet, af sex öre för hvar attnng. Afraden
lämpades efter jordvärdet, men som laga afrad uppgifvas för attnngen
4 tunnor säd eller 2 öre vadmal af 2 näfvars bredd samt 1 vår- ocb 1
höstdagsverke.
Stubbekarlar omtalas och synas varit skogsarbetare.
Då bonde ville taga sig dräng, skulle han öfverenskomma om
lega. Ville drängen sedan gå sin väg, skulle bonden betala så mycket,
han utläst sig till. Om bonden ville bortdrifva drängen, skulle han
äfven gifva drängen så mycket han lofvat. Sedan fick drängen gå,
hvart han ville.
Bestämmelser voro gifna, i händelse kreatur kommo in i annans
åker, om någon hade jord i annan by och ville något ödelägga, om nå¬
gon tjudrade i annans åker eller äng, om någon vid hö- och sädesbärg-
ning gick in på annans ägor, om någon ej ville bärga o. s. v.
Voro bönder af olika mening om huru jorden skulle brukas, ägde
den vitsord, som ville hafva hälften i träda.
Vid höstfrid, från Olofsmässan »tills rök och såte äro inne», och vid
vårfrid, från midfastan till pingst, var ej tillåtet att lagsöka en annan
utom i vissa mål.
Om någon red ut och var drucken samt slog sönder grind m. m.,
bötfälldes han.
Om man grep någon i sin skog, fick man ej taga pant af bonde
eller hans träl, utan skulle de följas till byn, där kvarstad lades å
lasset. Var saklös, om visas kunde, att han fått tillstånd att hugga i
skogen.
Vid bigård fick man ej, annat än på bestämdt afstånd, sätta »skruv»,
d. v. 8. bikupa eller sådant kärl, som begagnades att infånga bin med.
Tog man bi efter öfverenskommelse med skogens ägare, erhölls hälften
mot alla dem, som skogen ägde o. s. v.
A allmänning fick bäfver tagas saklöst men icke annars. Dräpte
någon bäfver och bröt hans hide, skulle bäfvern lämnas till ägaren af
ängen jämte tre mark. Björn ägde alla jaga, ty björnen var männi¬
skan öfvermäktig. För älgfångst gafs särskilda föreskrifter. Hvar
bonde var skyldig hafva tre famnar vargnät. Skyldighet fanns att
deltaga i vargskall. Kom rådjur i vargnät vid skall, låg ogillt. Rå¬
djur var konungens djur. Räf tillhörde den, som tog hand om djuret.
Den, som börjat en jakt, hade sin rätt förvarad i tre dygn. Kom nå¬
gon under denna tid emellan, fick han en frambog och en half bakbog.
Hittade man guld eller silfver, skulle därom lysas för grannarne
vid kyrka och ting. Kom ingen inom ett år och kunde bevisa sig vara
ägare, tillfullo två lotter konungen och en lott hittaren. Rörande annat
hittegods gåfvos äfven bestämmelser.
Om någon gick i borgen, finnas — förutom det att borgesmannen
fick vid anfordran betala — äfven andra föreskrifter vid särskilda fall
11—130727. Ridderslad, Östergötlands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
