Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 1. Unionstidens början till år 1448 - Kristoffer i Vadstena - Askaböndernas dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNIONSTIDEN. 173
il®
lik’.
É *
■k
holm deponerat betydliga skatter, hvilka Kristoffer tillägnade sig. Här-
ibland voro äfven tvenne guldkronor, hvilka Karl inköpt från Vadstena
kloster. Från nämnda kloster »lånade» Kristoffer en penningesumma, som
konung Erik gifvit för hållande af en evärdlig gudstjänst, äfvensom
den summa, Karl Knutsson gifvit för guldkronan, hvilka lån aldrig
återbetalades. Det här nämnda var likväl en obetydlighet emot allt
annat, han orättmätigt tillägnade sig.
Askaböndernas dom. Det var under dessa
tider, som det märkliga och mycket omtalade
domslutet vid Motala ting fälldes och därpå
verkställdes af bönderna i Aska härad. Rim¬
krönikans berättelse därom vittnar om den
tidens råhet så i ett som annat hänseende.
Jösse Eriksson (fig. 148) — han hade varit
fogde i Dalarne — hade under sin fogdetid
begått de mest afskyvärda handlingar mot
befolkningen. Att spänna hafvande kvinnor
för hölassen, att skära öronen af bönderna,
att upphänga dem i rök, till dess de för-
kväfdes, hörde icke till det ovanliga. Att han
därigenom blef utsatt för folkets djupaste hat,
är naturligt. Af fruktan att på något sätt
blifva utsatt för böndernas hämnd anhöll han
att fä lejdebref af riksmarsken Karl Knutsson,
hvilket äfven erhölls. I detsamma förbjöds
att på något sätt antasta honom för dessa gär- 14g Jösse Erikssons bild å en
ningar. Oaktadt marskens varningar bosatte korstol i Västerås domkyrka,
han sig i Vadstena, där han ville »sin fara
stå». Askabönderna församlade sig emellertid och uppsökte sin plågo¬
ande i Vadstena kloster. Där togo de honom fast och släpade hononj
i benen utför trapporna, så att han slog hufvudet mot hvarje trappsteg.
Rimkrönikan berättar härom:
»Sedan bunde de honom vid slädan som ett svin.
De skänkte honom hvnrken rnjöd eller vin.
Och förde honom så till Motala ting
Och satte honom midt i den ring.
Och dömde där strax domen så.
Att han skulle från hufvudet gå.
Där höggo de det af utan flärd
Med en yxa, ty de skötte ej svärd.
De lade hans halsbcn på en stock,
Och höggo hans hufvud från hans kropp.»
Denna dom väckte marskens förargelse, och bönderna blefvo fällda
till höga böter.
»Gud unnc honom dock sin nåde
Och frälse hans själ af allom våde.»
Digitized by
Google
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
