Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 2. Under k. Karl VIII - Karls första regeringsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 VNIONSTIDKX.
2.
Under konung Karl VIII Knutssons tid.
K. Karls första regeringsperiod. Det är bekant, hurusom riks
marsken Karl Knutsson (fig. 149) blef vald till Sveriges konung samt
huru han två gånger måste lämna kronan för att ånyo tillträda den¬
samma. Konung Karls olika regeringsperioder voro: första gången
1448—1457, andra gången 1464—1465 samt tredje gången 1467—1470.
Ett af k. Karls tidigare åtgöranden var att återupptaga räfste-
tingen. Han förordnade en domstol, som skulle resa omkring i landet.
Till Linköping kommo de år 1454, då åtskilliga domar utfärdades.
Svenskarne längtade efter frid och fred, men detta omöjliggjordes
af de stridiga danskarne.
Äfven Östergötland fick känning af krigshändelserna. Hösten 1451
härjades i Östergötland af konung Kristian, och följande år trängde
danskarne utan egentligt motstånd upp mot landskapet. De voro följ¬
aktligen vid godt mod, och det skulle blifva en lätt sak, menade de,
att blifva herrar öfver Östergötland. De hade kommit tågande med
pomp och ståt, såsom rimkrönikan säger, »med basuner, bombara och
många pipa», men de fingo dock »fullsnart gråta och lipa», ty i Hola-
veden, gränsskogen mellan Östergötland och Småland, emottogos de pa
ett segerrikt sätt af östgötaböndema under anförande af Linköpings-
biskopen Nils König och Östgötalagmannen Erik Nipertz.
Biskop Nils, som tillträdt ämbetet år 1441, var en af konung Karls
trognaste vänner, den enda bland kyrkans stormän. För till konungen
lämnad hjälp erhöll han äfven Stegeborgs slott, hvilket han bibehöll
till sin död 1458.
Nipertz hade vid Norbäck låtit göra förhuggningar, bakom hvilka
svenskarne voro skyddade. Då nu danskarne och de tyskar, hvilka för
enat sig med dem, på förhand nära nog vissa om seger, kommo under
buller och musik framtågande, voro östgötarne icke sena att mottaga
dem. Deras pålyxor och pikar »fräste> om danskarne.
»Herr Erik Nipertz rörde sig då som en man.
Den luide hugga och stinga han.
►Sa gjorde ock de svenske hera,
Att dänerhop minskades dess mera.»
Striden var snart afgjord. Danskarne måste fly. »Somme hade sex
pilar i sig och somme tre.» Riddare, svenner och en del af konung
Kristians råd tillfångatogos. Tvåhundra danskar lågo döda på slagfältet-
»De tvska svuro om Gottcs död.
\vi wären nieht in soleher nöd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
