Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 2. Under k. Karl VIII - Karl VIII ånyo konung - Ringstaholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 UNIONSTIDEN.
när detta skedde, icke ännu hunnit fram till staden. Han återvände nu
till Stockholm, sedan han fått underrättelse om händelserna i Vadstena.
Från Stockholm utfärdade han uppmaning till allmogen att rusta sig.
De härpå följande striderna voro till en början gynnsamma för de
upproriska, och Erik uttalade redan tanken att få sätta konungakronan
på sitt eget hufvud. Men det slutade illa för honom, och han måste fly
till Danmark. Oroligheterna fortforo ännu en tid, åtminstone i Öster¬
götland, där Ringstadholm innehades af Trötte Karlsson af Eka.
Ringstadholm hade blifvit belägradt af »riddare och svenner, köp-
stadsmän, bönder eller bokarlar», under ledning af Karl Knutsson Gera,
Erik Magnusson örnfot på Komtngssund och Hans Åkesson Tott. Be¬
sättningen å slottet afslutade genom Bard Munk den 15 november 1469
en dagtingan på tre veckor med löfte bl. a., att icke fler än två och två
gå till Söderköping, Norrköping eller närmaste bygden kring slottet, och
i händelse, »att vår herre», som det vidare heter i öfverenskommelsen,
»och husbonde herr Trötte Karlsson ej kan undsätta oss och sitt slott
Ringstadholm innan föreskrifne dag (6 dec.) i sin egen person, då vilja
vi och skola vi antvarda slottet åt konung Karl eller åt den, hans
skrifvelse därom får och har». De förpliktade sig därtill, »att skärmar,
båtar, flottar och annat, hvad utanför Ringstadholm är, skola blifva
orörda, osplitna och oåtskilda.» Då tiden för dagtingan var ute, kom,
som det vidare säges, »ärlig och välboren man Henrik Ruska med en
borgare från Söderköping Sven Pedersson» till slottet och begärde på
herr Karl Knutssons och herr Erik Magnussons vägnar, att två eller
fyra af besättningen skulle komma till Söderköping för att underhandla.
Denna hemställan afslogs emellertid, men i stället var, enligt lejde-
brefvet, inom besättningen »alla öfverens, i föreskrifna sändebuds när¬
varo, att herr Karl och menigheten både af köpstadsmän och bonde-
karlar så komma och sända till Ringstadholm fyra af hvarje härad,
görandes dem myndiga och mäktiga på alla sidor att tala, göra och
låta på deras vägnar».
Om någon dylik underhandling kom till stånd, är obekant. I alla
händelser började belägringen ånyo.
I början af 1470 hade Nils och Sten Sture kommit till Vadstena
för att där rådslå med Linköpingsbiskopen Henrik Tidemansson, biskop
från år 1465. Till dem hade framställning blifvit gjord, att de skulle
sända sitt folk till de belägrades hjälp vid Ringstadholm, men i bref
af den 2 febr. erhöllo de besked om, att sedan det blifvit ordnadt i nedre
landet med dess inbyggare, »så att våra fiender ej skola få makt att
göra något anfall emot oss eller eder på baken, samt sedan Stäkeholm
blifvit belägradt, då vilja vi komma till eder inom kort tid med god
undsättning». Brefvet, som är ställdt till »alla, som bygga och bo i
Ringstadholms län och i synnerhet de härad, som äro skickade att ligga
framför Ringstadholm», slutar med en vädjan, att de skulle vara herr
Karl Knutsson Gera och herr Erik Magnusson Örnfot lydiga och hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
