Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Upprorstid - Konung Hans vid makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSTIDEN. Ksf)
voro fria att fara för att »bärga hö och korn i hus^. Den 3 sep¬
tember upphörde emellertid belägringen. Biskop Henrik utfärdade
nämligen denna dag ett bref, i hvilket det säges, att de »välb. man
Holmsten Eriksson Rosenstråle och Henrik Swetzin med flere andre,
som legat här på vår gård i Linköping förlidne tid, hafva af oss be¬
gärt vårt öppna bref, att de oss icke annat afhändt, än hvad de hafva
förtärt i spisning, öl, mat och hästekom. . . . hvarför vi gifva dem
kvitto och göra dem fria från allt eftertal, dock så att de dagtingobref,
som oss ftro gifna af Björn Nilsson och Nils Bröms, blifva okränkt
hållna vid makt i all måtto».
Rörande denna belägring finnes i afskrift ett bref från d. 7 mars
1500, i hvilket ärkedjäknen Hans Grantzo, kantor Petrus Gottskalci
och hela Linköpings kapitel utfärda ett intyg, att då biskopens gård
i Linköping uppgafs, lofvades Bengt Ryning säkerhet till lif, men
detta blef icke hållet, utan hotades kan till lif och gods af allmogen
och andra, som inlades på samma gård, hvarför han nu med deras sam¬
tycke, som honom fängslat, fått tillstånd att söka sig en annan ort,
där han ansåg sig kunna hafva större säkerhet.
Det på Vikbolandet belägna Rönö, som af drottning Margareta blif-
vit skänkt till Linköpings domkyrka, och där Linköpingsbiskoparne i
början af 1400-talet uppfört ett slott, blef äfven belägradt under an¬
förande af herr Erik Turesson Bielke. Den 5 nov. 1498 ingicks en
förlikning emellan honom och biskop Henrik »om den skada han (Erik
Turesson) och hans tjänare gjorde oss och våra i föregående örlog, i
så måtto, att vi skola hafva våra »bartze igen med all sin tyg och
takel med de bössor, som fördes från Linköpings gård till Stegeborg,
undantagandes den rätt, vi hafva till herr Sten Sture om vår och den
heliga kyrkans gård Rönö, som han lät bränna och nedbryta, hvarom
vi vilja tilltala herr Sten Sture och icke herr Erik Turesson». Dess¬
likes undantages den rättegång, biskopens svenner hade med herr Erik
Turessons svenner om de hästar, dessa tagit, sedan dagtingan var gjord
emellan dem och Björn Nilsson samt Bröms.
Konung Hans (Johan) vid makten. Händelsernas gång blef oför¬
delaktig för Sten Sture, och i oktober 1497 erkändes Hans (fig. 156)
som Sveriges konung. Sten Sture erhöll visserligen stora förläningar
men måste sedermera däraf afstå en del. Konung Hans hade alltså
kommit till makten.
Då han efter sin första vistelse i Sverige återreste till Danmark,
tog han vägen genom Östergötland. Den 10 januari 1498 var han å
Stegeborg, den 16 i Linköping samt senare i Vadstena, hvarifrån lian
antagligen begaf sig till Jönköping.
Under hans frånvaro innehades landets styrelse af fyra rådsherrar,
bland dem biskop Henrik i Linköping. I slutet af året återkom ko¬
nungen. Dessförinnan hade han genom riksrådet låtit utskrifva en
»gengärd», enär han vid sin återkomst ämnade rida sin eriksgata. En-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
