Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Upprorstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 UNIONSTIDEN.
före, när edert gods skall till skepps eller därifrån, och att I därutöf-
ver äro betungade med den tull, som för några år blifvit påbjuden —
— —. Men, käre vänner, eftersom vi alltid funnit eder välvillige till
rikets tjänst och I haft kost, förtäring och stora utlägg, som vi alla
med rikets menige allmoge för herr Stens försummelses skull, äro vi
öfverens på våra och rikets menige råds vägnar samt på förenämnde
Nils Bossons bön, att vi med detta vårt öppna bref frikalla eder från
den tull, som I hittills gjort till Stegeborg, enkannerligen dem, som
äro borgare, och som gård och grund hafva i staden, men icke andra,
till dess riket kommer i bättre stadga.»
Af brefvet erfares vidare, att den tull, som erlagts vid Stegeborg,
icke, som föreskrifvet var, kommit riket till godo, utan den, som haft
Stegeborg i förläning.
1 aug. 1497 ankom den till svensk konung redan 1483 erkände dan¬
ske konungen Johan till Sverige med en större vapenstyrka. Sten Sture
hade hjälp af den största delen af allmogen.
I Östergötland sökte visserligen Arvid Trolle, som till år 1493 varit
höfvitsman å Stegeborg och till 1497 lagman i provinsen, samt hans
måg, nyssnämnde Nils Bosson, förmå allmogen att öfvergifva Sten Sture,
men förgäfves. Tvärtom, då höfvitsmannen å Stegeborg, den Sten Sture
tillgifne Erik Turesson Bielke uppbådade Östergötlands frälsemän och
allmoge, voro de villige att stödja Sten. Det synes sålunda, att det
i främsta rummet var de andliga, som stodo emot herr Sten. Bedan
förut är omtaladt, att Linköpingsbiskopen Henrik icke gillade Stens
styrelse.
Att befolkningen i Östergötland icke understödde Henrik är lätt
att inse, om man får sätta tro till en gammal anteckning, enligt hvil-
ken hela Östergötland skulle blifvit lyst i bann för sitt beteende mot
biskopen. Själf blef han belägrad på det slott, som han uppfört åt
sig i Linköping. Bengt Bvning hade här befälet öfver den talrika
besättningen, under det Björn Nilsson Krumme och Nils Bröms hade
befälet öfver den belägrande allmogen. Den 3 juli 1497, »då klockan
slog tio», kom emellertid en dagtingan till stånd, hvarigenom biskopen
enligt öfverenskommelsen tillförsäkrades, »att hvad den gode herrn nu
icke mistat på sina gårdar eller annorstädes, det skall han njuta och
behålla, och hafva sina gårdar, som äro Vadstena och Munkeboda och
annorstädes, fria». Äfven hans svenner och andra, som haft fängelse,
skulle njuta allt sitt. Ogripna svenner skulle obehindradt kunna kom¬
ma tillbaka i biskopens tjänst.
I hvad måtto denna öfverenskommelse blef hållen, är obekant,
ty belägringen förnyades. Och från samma år, ehuru senare, finnes
ett bref, utfärdadt af Björn Nilsson och Nils Bröms, hvilket visar, att
Bengt Byning och hans tjänare gåfvo sig till fånga »till sin käre herre
och höfvitsman, herr Sten Sture, men erhöllo nu säkerhet till person
och egendom samt fingo tillbaka det de mist sedan den 3 juli och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
