Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Sten Sture ånyo riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSTIDEN. 189
obrottslig tystnad samt lydnad för den, som valdes till riksföreståndare,
antingen det blef herr Sten Sture eller Svante Nilsson. Slott och län,
som togos från konungens fogdar, skulle de dela sinsemellan.
Sten Sture talade till det samlade folket, och ombud utsändes till
alla landsdelar med uppmaning att resa sig mot konungen och hans
fogdar.
Resningen blef äfven allmän, men först i november blef herr Sten
unyo vald till riksföreståndare.
Hemming Gad, den lärde prelaten, drog icke i betänkande att del¬
taga i krigshändelserna. Han var bl. a. högste befälhafvare vid be¬
lägringen af Stockholms slott, som ännu innehades af de dansksinnade
under ledning af danska drottningen, som vid konungens afresa icke
medföljde. Då slottet slutligen gaf sig, fick drottningen tillstånd att
vistas i stadens svartbrödrakloster. Senare flyttade hon till Vadstena
kloster.
Att Gads deltagande i de politiska händelserna icke sågs med blida
ögon i Linköping, samt att man var rädd för följderna däraf, framgår
af att domkapitlet därstädes i december 1501 affordrade Gad en för¬
klaring om, huru han på eget bevåg och utan domkapitlets tillskyndan
kunnat gifva sig i förbund med Sten Sture och Svante Nilsson.
Senare, eller år 1503, hade Gad befälet öfver belägringshären vid
Kalmar slott.
I okt. 1501 säges, enligt ett bref af k. Kristian, underrättelse ha kom¬
mit, att påfven skulle tillsätta en spansk kardinal, Jakob Arborensis,
till biskop i Linköping i stället för Gad. Detta var ett hårdt och
oväntadt slag för den sistnämnde. I främsta rummet på grund af ko¬
nungens åtgöranden vid det påfliga hofvet för att få bort Gad som
biskop gick påfven så långt, att han hotade såväl Gad som Sture och
Svante Nilsson med bann, i händelse de sökte trotsa hans påbud om
stiftet. Någon annan betydelse hade emellertid icke påfvens utnämning,
än att Gad icke blef vigd till biskop. Arborensis blef för öfrigt icke
utnämnd till biskop utan till administratör af Linköpings stift. Inkom¬
sterna af biskopsstolen uppbar Gad fortfarande, och man vet, att han
under alla år, ännu år 1511, uppbar sin biskopstionde, hvilken han
alltjämt använde för rikets bästa. Den nyutnämnde administratorn kom
aldrig till stiftet.
Under år 1503 besökte Sten Sture Östergötland. I mars var han i
Söderköping. På sensommaren besökte han Vadstena för att samtala
med drottningen. I slutet af oktober var han i Linköping, där ett
möte var beramadt raed danska riksrådet. Härifrån begåfvo sig han
och Hemming Gad till Vadstena, hvarifrån de beledsagade drottningen
på hemresan till Danmark.
Sten Sture sjuknade emellertid under resan. På återvägen blef han
sämre och lät föra sig till Jönköping, där han den 14 december 1503
utandades sin sista suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
