Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Sten Sture ånyo riksföreståndare - Svante Nilsson och Hemming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UNIONSTIDEN.
190
Därmed afslutades en lefnadsbana, helt ägnad åt fäderneslandets
tjänst. Trots allt småsinne och all afundsamhet från stormännens sida
var han alltid redo att offra sig för Sveriges bästa. Det har väl heller
aldrig funnits någon, till hvilken det svenska folket haft en sådan
tillit som till honom. I fosterlandskärlek och oegennytta var han en
den vackraste föresyn.
Redan den 15 december tillskref Hemming Gad, som varit med Sten
Sture på resan från Grenna, Svante Nilsson på Stegeborg om döds¬
fallet. »I torsdags», heter det i brefvet, »då klockan var slagen 2 nära
3, själades vår käre herre och fader. Gud vare hans själ nådig och
alla Guds helgon i himmelriket. Jag har nu gifvit mig till vägs med
honom och vill vara hos eder på måndag eller tisdag att med eder öf-
verväga, hvad nu företagas skall.» Gad meddelar därefter, huru Lasse
Birgersson fått ikläda sig Stures kläder med kedja, ringar o. s. v. och
låtit honom taga plats i en täckt släde. Liket lät han insvepa i en
tio eller tolf bockskinn samt andra hudar. Stadsfogden i Jönköping,
hos hvilken Sture aflidit, förde släden på köpskapsvis. Och så gick
tåget genom Östergötland till Stegeborg och därifrån till Stockholm.
Afsikten med dessa anordningar var att förhemliga Sten Stures död.
till dess ny riksföreståndare hunnit att väljas.
Svante Nilsson (1504—1513) och Hemming Gad. Svante Nilsson
valdes till riksföreståndare i januari 1504 i Stockholm (fig. 158). Herr
Svante var icke af samma släkt som sin före¬
trädare, hvilken i sitt vapen hade tre sjöblad,
utan af ätten Natt och Dag, men Svantes fader
(fig. 155) hade efter sin moder antagit Sturenamnet,
hvilket likväl aldrig begagnades af Svante Nilsson.
Oron inom landet samt krigstillståndet med
Danmark fortforo, och herr Svante hade stora
svårigheter att bevara rikets själfständighet. Ös¬
tergötland synes dock nu varit mindre berördt
158. ^vaute Nilssons a^. händelsernas gång. Likväl fick äfven detta
landskap sin anpart. Af bref från Gad till hérr
Svante erfäres t. ex., huru danska kapare härjade i skärgården, sär-
skildt vid Rönö slott och Arkö, därifrån de bortförde bönder till
Danmark, till det då danska Gottland, där dessa fingo gå som trälar.
Rörda underhandlingar ledde icke till något resultat.
Hemming Gad var fortfarande mer krigare än biskop och ledde med
ifver, ehuru under stora svårigheter, händelserna i Kalmar, hvilken
stad han lyckades befria i november år 1506. Gad hade, såsom förut
antydts, emellertid genom danske konungens arbete i Rom blifvit bann¬
lyst, och en dylik bulla af den 20 januari 1506 var hotande äfven för
herr Svante, om icke inkomsterna från biskopsstolen i Linköping efter
tre varningar lämnades till den af påfven utsedde administratorn. För
att få dessa påfvens åtgärder bekanta trycktes skrifvelserna i ämnet.
fe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
