Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Sten Sture d. y. - Biskop Brasks hållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 UNIONSTIDEN.
tvistefrågan åt skiljemän för att undgå den bannlysning från Rom,
som säkerligen kunde följa af striden mot en andlig man.
Ofvannämnda bref till Stegeborgs län emottogs af Holger Karlsson
Gera den 5 april 1517. I sitt svar till herr Sten omtalar han, att
biskopen i Linköping varit vid Stegeborg och invigt ett skepp, då det
lopp af stapeln. Såväl biskopen som östgötalagmannen Nils Bosson
Grip hade på förfrågan försäkrat sig vilja efter yttersta makt vara med
Sveriges allmoge mot rikets fiender. 1 Östergötland stod man allmänt
på fäderneslandets sida. Så försäkrade fogden på Ulfåsa, Sven Hök, i
bref därifrån till Sten Sture, att Aska och Bobergs härad, med hvilka
han tingat, lofvat att vara redo att lefva och dö med honom. Men
liksom Vadstena dannemän fråga de, hvem de vid behof skola lyda.
I juni månad passerade konung Kristian Häradsskär med tjugo
skepp. Till en början landstego de icke men härjade senare såväl å
Smålands som Östergötlands kuster. Bland annat brandskattades Sö¬
derköping.
Vid ett riksmöte i november i Stockholm, dit ärkebiskopen och alla
biskopar utom två infunnit sig, beslutades ärkebiskop Trolles afsättande,
äfvensom att Stäkets slott, som i de tre senaste ärkebiskoparnes tid
varit för riket så skadligt, skulle nedrifvas. Äfven ärkebiskopens när¬
maste vänner vågade icke neka sin bekräftelse eller sina namnunder¬
skrifter å detta beslut. Mera slugt än ärligt lade biskop Brask, sora
visat sig mest af alla biskopar stå på Sten Stures sida, under sitt
sigill en lapp med påskrift: »Härtill är jag nödd och tvungen», hvilket
sedermera räddade hans lif.
Efter att förgäfves hafva försökt intaga Stockholm 1518 sökte ko¬
nung Kristian underhandla. Sex svenska män, bland dem Gustaf Eriks¬
son Vasa och Hemming Gad, sändes då som gisslan till danskarne. Med
dessa afseglade nu Kristian mot tro och lofven till Danmark.
I början af år 1520 återkom konungen, starkt rustad, till Sverige. I
en träffning sårades den ädle Sten Sture. Ända in i det sista hade
han all sin tanke riktad på fäderneslandet. Under en resa afled han emel¬
lertid i sin släde å Mälarens is af följderna af såret. Detta var den 3
februari. Han var då endast 27 eller 28 år.
Därmed var motståndet från fosterlandets sida brutet, och från denna
tid kan konung Kristian anses som Sveriges härskare, ehuru befrielse¬
kriget fortsattes i några provinser, bl. a. i Östergötland.
Biskop Brasks hållning vid denna tid finner man af några ännu
befintliga bref från honom, hvilka äfven lämna upplysningar om till¬
ståndet i Östergötland. Ett af dessa bref är ställdt till Gustaf Trolle
samt dateradt Linköping den 26 maj 1520 och meddelar, att biskopen
under sist förflutna dagar endast på sådant villkor kunnat skaffa sig
och sina präster trygghet mot den uppresning, som riksrådet Erik Ry-
ning, ägare af Grensholmen, och andra dennes anhängare fått till stånd,
att han lofvat att icke blanda sig i striden på någondera sidan, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
