Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Biskop Brasks hållning - Slutet af år 1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSTIDEN. 201
hvilket beslut han kommit först sedan flere hans gårdar blifvit sköf-
lade. Om icke riksråden snart komme Östergötland till understöd mot
smålänningar och andra, befarar han, att provinsen skall affalla. I ett
annat bref, äfven det till Trolle, dateradt Norsholm den 19 juli s. å.,
omnämnes, huru hela landsorten är upprörd af fru Kristina Gyllen-
stjernas (Sten Stures änka) anhängare, men kunde lätt stillas, om ko¬
nungen snart ditsände några tusen knektar. I annat fall fruktar han,
att ordningen ej kan upprätthållas.
Den 20 juli s. å. skrifver Brask direkt till konung Kristian och omtalar,
huru biskopsgården i Linköping d. sistlidne 27 juni blifvit belägrad af
Erik Ryning, Sven Hök, Gunnar Västgöte, hustru Annas (riksrådet Johan
Månssons änka af Bielkesläkten) fogde å Kalmar med smålänningarne samt
hälften af Östergötland, tvärt emot den hyllning och dagtingan, de före¬
gående vinter gjort med konungens folk. I denna belägrihg, säger
biskopen, har »jag, mina kyrkor, klerker och tjänare tagit svår skada
med brand och rof». Konungen borde därför hylla landet till sig med
ett visst antal folk. För öfrigt råder han att taga in slotten och
skatten i riket, hvarefter konungen nog skall komma till rätta med
Stockholm.
Slutet blef, att den 4 november 1520 kröntes Kristian tyrann till
Sveriges konung af ärkebiskop Trolle. Kröningen försiggick i Stockholm.
Slutet af år 1520. Vid det därpå följande hemska blodbadet i
Stockholm räddade Hans Brask sitt lif genom att visa den förut om¬
nämnda skrifna lapp, som han lagt under sitt
sigill. Bland i Stockholm halshuggna östgötar
voro riksrådet Erik Ryning och hans måg
Magnus Gren (fig. 161), båda från Grensholmen,
samt Bengt Abjörnson Hård af Segerstad på
Händelö. Hemming Gad, som var i Finland
såsom Kristians sändebud, blef därstädes hals¬
huggen år 1522. Kristian hade nämligen ut-
gifvit en befallning, att alla svenskar såväl
’ädle som oädle» skulle afrättas. Gad blef ett
af offren för denna befallning. Då konungen
i början af december 1520 lämnade Stockholm
och var på väg till Danmark, passerade han
Linköping, där biskop Brask fick hålla julgille för honom. Här säges
två af hans egna tjänare blifvit hängda. I Vadstena mottogs han af
klosterfolket med psalmsång. Hit ankom konungen nyårsafton samt lät
här lefvande uppskära den ofvannämnde Sven Hök och Peter smed,
som båda deltagit i belägringen af Linköpings biskopsgård.
Kristian ankom till Köpenhamn under första tiden af år 1521 och
återkom sedermera aldrig till Sverige. Därmed var unionen bruten, tack
vare Gustaf Vasas uppträdande.
Biskop Brask nödgades lämna en del af sitt folk till Gustafs tjänst.
161. Magnus Grens vapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
