Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 4. Under unionstiden - Bemärkta män - Det andliga väldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 UNIONSTIDEN.
VIII:s tillgifne vän Nils König, den krigiskt sinnade Kättil Karlsson
Vasa, som en tid var Sveriges riksföreståndare, den praktälskande och
praktiskt anlagde samt om domkyrkans byggnad mer än någon nitiske
Henrik Tidemansson, den vältalige, driftige och fosterlandsälskande »höf-
vitsmannen» vid belägringen och intagandet af Kalmar slott och till¬
sammans med Sten Sture d. y. befälhafvare å den mot de danske seg¬
rande svenska flottan Hemming Gad, mer krigare än präst, men som äfven
hann med litterär sysselsättning. Han författade nämligen en Svea rikes
historia, ett arbete, som omtalats såsom högt värderadt af Sten Sture
och Gustaf Vasa, en historia, som emellertid gått förlorad. Han för¬
fattade därjämte en beryktad oration emot de danske, hvilken ännu
finnes kvar. I denna rad af framstående biskopar kommer slutligen borg¬
mästaresonen från Linköping Hans Brask, född 1464, kanik i Linköping
1480, domprost 1501 samt 1513 biskop därstädes. Det var alltså en
lång tid Brask verkade under medeltiden. Hans viktigaste verksam¬
hetsår tillhör likväl de första åren af reformationstiden.
Bland världslige bemärkte män i Östergötland under unionstiden
må här nämnas: lagmännen Ulf Jonsson Blå år 1399, Ivar Nilsson Röde
i slutet af 1300- och början af 1400-talet, Gerdt Jonsson (f 1425), Magnus
Eriksson Örnfot (1413—1425), Olof Ragvaldsson Röde, Ragvald Pulce,
Erik Nipertz på Hof, nu Hofgården, Arvid Trolle till 1497, Nils Bosson
Grip, som mer än andra vinglade fram och åter mellan de svenska och
danska partierna (1491—1521), höfvitsmännen Henr. Styke, Nils Stensson
Natt och Dag och Karl Kristerson Vasa, Erik Vasa, hvilken sist¬
nämnde anses innehaft Hofs län och måhända bott på Hof, till dess
han flyttade till Norrby (Kungsnorrby), föröfrigt partigängare, tap¬
per men orolig, Magnus och Ivar Greny far och son, båda till Grens¬
holmen, Erengisle Nilsson Grip, som en kort tid under Engelbrekts
resning var landskapets höfvitsman (f 1469), Erik Holmstensson Ro-
senstråle, först till Tuna i Rystads s:n och sedan till Sonstorp i
Hällestads s:n, Laurentius Haraldsson, som hade Dals härad och
Järstads s:n i förläning (f i Vadstenaorten 1480), Knut Nilsson och Karl
Knutsson Gera, far och son, båda häradshöfdingar i Skärkind och ägare
af Björkvik, Knut Eskilsson Banér till Ekenäs, Erik Magnusson Örn¬
fot till Konungsund, Johan Beese till Herrsäter (f 1505), Bengt och
Erik Ryning till Grensholmen, Erik Knutsson Tre Rosor till Hofgården,
Erik Turesson Bielke, höfvitsman på Stegeborg (1504—12), Bengt Abjörns-
soti Hård af Segerstad till Händelö, Björn Nilsson Krumme till Vi,
Nils Bröms, Sten Stures fogde omkr. 1498, Johan Månsson Natt och Dag
till Bro (Brokind) m. fl. Flertalet af de nämnda voro riksråd.
Det andliga väldet var mot slutet af unionstiden icke så mäktigt
som därförut. Detta märkes flerfaldiga gånger äfven i Östergötland,
särskildt vid det förut omtalade tillfället, då Linköpingsbiskopen Hen¬
riks slott Rönö blef brändt och nedbrutet, samt då han därefter blef
belägrad å biskopsgården i Linköping. Vi hafva äfven sett, huru de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
