Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 NYA TIDEN.
Konungen svarade härpå, att han icke fann skäl att förbjuda dessa
Luthers böcker, enär han icke förnummit, att de blifvit ogillade af
opartiska personer, och då hit till landet infördes böcker, skrifne emot
de Lutherske, kunde det vara nyttigt, att såväl de ena som de andra
blefvo kända. Hvad Luthers lärjungar beträffar, hade ingen hos honom
begärt något skydd, o. s. v.
Då den svenska kyrkoreformatorn Olaus Petri ingick äktenskap,
skref Brask i mars år 1525 härom till konungen och förundrade sig
öfver, att sådant kunde ske i hufvudstaden, där konungen dagligen vis¬
tades. Han framhåller äfven den oreda, som framdeles skulle uppstå
af ett dylikt äktenskap, då det skulle dömas om arf, enär lagen be¬
stämmer, att prästbarn icke skola ärfva mer än andra horbarn.
Konungen meddelade sig med anledning af detta bref med Olaus
och fick af honom det svar, att han väl kunde försvara sitt giftermål
inför sådana domare, som vilja inse, att Guds lag bör gå före männi¬
skors. Konungen uttalade då sin förundran öfver, att Olaus enligt
Brasks utsago, skulle vara i bann för sitt äktenskap, då Gud icke för¬
bjudit sådant, och då bland kyrkans män ingen enligt påfvens lag var
i bann, som begått hordom, jungfrukränkning och andra slemheter, som
Gud förbjudit.
I ett annat bref begär konungen att till Stockholm uppsändas några
lärda män af katolska kyrkan, hvilka med skäl ur skriften kunde be¬
visa att därstädes predikades annan lära än ur det heliga evangelium.
Härpå svarade Brask, att alla klerker här säga, att de ingen tvekan
hafva om den kristliga tron, sådan den hittills varit hållen, så att ingen
disputation ytterligare behöfves annat än den, kyrkans lärofäder haft
före i månghundratals år.
Den 2 januari 1527 sbrifver konungen, att han fått sig bekant, att
ett rykte mer och mer blifvit utspridt i landet, att han ville införa en
ny tro, samt säger sig veta, att detta skett genom kyrkans män för att
väcka misstro till honom. Han hade därför beslutat att sammankalla
de lärdaste och förståndigaste i landet för att rannsaka hvad som är rättast
och sedan förblifva därvid med endräkt, så som rätta kristna böra göra,
samt beder biskopen yttra sig i detta afseende.
Biskopen hade låtit öfversätta och sprida en stridsskrift af Luthers
motståndare, hertigen af Sachsen, äfvensom ett kejserligt religionsedikt
till Nederländerna. Den förra skriften omnämnes i detta bref af ko¬
nungen. Biskopen hade nämligen meddelat konungen, att denna öfver-
sättning skett »för de fattige klosterjungfrur, som där skämde varde,
och de andra, som gudligen hölle sin klosterlefnad, till styrka». Med
anledning däraf säger konungen: »Om där skämde eller förkränkta några
äro, må I själf därpå lägga bot och bestraffa, ty det är edra tjänare
och klerker, som det mest göra och gjort hafva».
Därförut, eller den 4 december 1526, hade till personer af olika åsik¬
ter, såsom till teologen d:r Peder Galle i Uppsala å ena sidan och Olaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
