Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Linköpings stift - Vapensyn - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 263
både ung och gammal, kvinna och man.
Han gifter folk tillhopa, som statar pläga tämjas,
aldrig något äkta folk så kan sämjas.
De som fela, må väl sitt straff få,
men med äktenskap borde inte så tillgå o. s. v.
Linköpings stift undergick under 1500-talet vissa förändringar. Efter
reformationen skildes Gottland från stiftet och kom först under bisko-
parne på Seeland. Ar 1555 tillsattes i Kalmar en särskild superinten¬
dent, som likväl borde lyda under biskopen i Linköping. Ar 1569 lades
Kalmar län med Öland samt Vista härad med Visingsö och Tveta hä¬
rad till ett särskildt stift, Jönköpings, med sin ^ordinarius», hvilket fort¬
for till år 1588, då det återgick till Linköpings stift. Vista härad
återförenades dock snart med Växjö stift. Linköpingsbiskopen höll i
nämnda härad sin sista visitation år 1600, och år 1611 höll Växjöbi-
skopen härstädes sin första visitation. I detta sammanhang må äfven
nämnas, att då Kalmar år 1611 kom i danskarnas händer, fick dåva¬
rande superintendenten till säte Rumskulla, där han blef pastor. Såväl
denne som hans närmaste efterträdare hade under sin uppsikt hela Kal¬
mar län och således af Linköpings stift Tjusts, Tuna läns, Sevede och
Aspelands härader intill 1627, då de återkommo till Linköpings biskopar.
Vapensyn skulle enligt lagen hållas på bestämda platser för vissa
bestämda orter. I januari år 1537 hölls en dylik mönstring i Linkö¬
ping, hvilken denna gång var utsträckt till »allt krigsfolk öfver hela
riket, både till häst och fot». Konungen höll i egen person densamma
och hade äfven nedsändt allt sitt krigsfolk. Anledningen till denna all¬
männa vapensyn var att få folket samladt för att afgå till Småland.
Smålänningarne, särskildt Möre- och Värendsboarne, hade nämligen i den
Lybeckska fejden gifvit Sveriges fiender undsättning samt för öfrigt på
flerehanda sätt handlat otillbörligt, så att hvarken fogdar eller andra
goda män kunde få dem »till lag eller rätta». Efter mönstringen drog
äfven allt krigsfolket dit ned under befäl af Lars Siggesson Sparre, Hol¬
ger Karlsson Gera och Johan Turesson Tre Rosor, hvilka skulle hålla
räfst och gifva bestraffningar efter förtjänst. För denna gång föllo
de brottslige till föga och begärde nåd, hvilken de äfven erhöllo, men
i försoning tog konungen af häraclena kring Eksjö en plikt på så vis,
att fyra skattebönder skulle tillsammans betala en god fullgill oxe och
något silfver. De, som bodde i Möre, Värends och Konga härad och
varit de mest brottsliga, måste utfästa sig att betala höga böter samt
insattes å Kalmar slott, tills böterna voro betalda.
Dackefejden. Detta bondeuppror, det farligaste och långvarigaste,
som försiggått i Sverige, hade till anförare Nils Dacke, tillhörande en
blekingsk rik bondesläkt, men han var själf bosatt i Konga härad i
Småland. Han hade varit dömd till döden såväl för mord som stöld,
men genom sin rika släkts förböner fick han köpa sitt lif med pennin¬
gar. Men då han icke ville eller icke kunde betala dessa, rymde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
