Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 NYA TIDEN.
1538 till skogstjufven Jöns Andersson, som en tid stått i spetsen för
ett band bönder i södra Småland, hvilka voro missnöjda med konung
Gustafs styrelse. Här »rappade och röfvade de, hvad de kunde öfver-
komma i det landet», till dess de i maj månad år 1542 började ett
uppenbart uppror med Dacke som främste ledare. Fogdar och andra
mer betydande personor mördades. Gårdar brändes. Upproret spred
sig snart ända upp till Kind och Ydre, då ännu tillhörande Småland,
samt.till Östergötland.
Till Linköping, Vadstena och Jönköping sammankallades nu till i
slutet af augusti 1542 allt frälset och krigsmakten i öfrigt för att söka
stäfja detta uppror.
Med bestämdhet kan icke uppgifvas, huru stora de stridskrafter voro,
som sammandrogos af konungen i och för Dackefejden. Men de voro
icke så betydande. En gång omnämnas 2,000 man och en annan sex
fännikor d. v. s. högst 3,000 man förutom rytteriet. Vid ett annat till¬
fälle omtalas 200 ryttare och 800 fotknektar. Den truppstyrka, som år
1543 inbröt i Småland, anses likväl varit starkare. Sveriges under¬
hållna landtarmé i fred uppgifves år 1542 till 6,000 man, hvaribland en
del tyska trupper.
Emellertid hade Gustaf Olofsson Stenbock på eget bevåg med en
obetydlig styrka dragit sig från Västergötland nedåt Växjö, men kunde
icke stå emot Dackes starka bondehär. För detta sitt företag fick han
ock uppbära klander af konungen. Från Östergötland sändes nu största
delen af den i Linköping och Vadstena samlade krigshären underbefäl
af Lars Siggesson Sparre och Johan Turesson Tre Rosor ned till Jön¬
köping, hvarifrån de på hösten drogo åt Växjö, där de lyckades ned¬
göra en del af Dackes folk, likväl utan att vinna någon egentlig för¬
del. Det härefter omtalade nederlaget vid Kisa förändrade emellertid
helt och hållet ställningen.
En del af konungens egna hoftjänare, något krigsfolk och några frälse¬
män, såsom Svante Sture, Abraham Eriksson Leijonhufvud, Axel Eriks¬
son Bielke, Måns Johansson Natt och Dag och Måns Svensson Some,
hade vid de öfrigas nedmarsch till Jönköping stannat kvar i Östergöt¬
land med hundra de största hästar med svåra rustningar för att öfver-
vaka, att icke något uppror här skulle uppstå. Konungen ansåg sig
nämligen hafva anledning att tvifla på östgötastädernas trohet och
misstänkte, att de skulle uppvigla menige man, »alldenstund de voro sä
fullstoppade med papisteri, jungfru Marias mjölk och S:ta Britas uppen¬
barelser, att de intet aktade, hvad de bedrefvo^. Konungen hade där¬
jämte från Stockholm till Östergötland nedsändt två fännikor knektar
med Botvid Larssson Anckar och Peter von Hannover som anförare. Från
Linköping begåfvo sig nu alla dessa, med konungens något tveksamt
lämnade medgifvande. under befäl af Mäns Johansson Natt och Dag.
ned till Kind och Ydre, där häradsboarne flere gånger lofvat herr Mans.
att de skulle vara konungen tillgifne, hvadan han trodde sig här kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
