Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 271
visat stor klokskap, ieke kunde begå ett sådant fel, att han, da det nu
gällde att försvara Småland, skulle långt upp i Kind söka en dust med
den i krigsduglighet öfverlägsna hufvudstyrkan. I händelse af mot¬
gång blef nämligen hans reträttväg både lång .och svår till hans egent¬
liga område, Värend och Möre. Oeh dessutom blottställde han sig för
att blifva anfallen i rygg eller flank af de trupper, som från Stege-
borg genom Tjust anrvckte. Slutligen betog han sig möjligheten att
iakttaga och, i händelse af behof, kasta sig öfver västgötastyrkan, hvars
anmarsch ju var riktad mot Värend. Daeke kunde ju icke gärna varit
okunnig om de kungligas olika marschriktningar, tillägger S., och hän¬
visar därefter till en berättelse om fejden af Brahe, som själf var med.
Brahes framställning öfverensstämmer i all hufvudsak med en krönika
af Rasmus Ludvigsson om samma fejd. Af dessa berättelser framgår
tydligt, säger S., -att Daeke ej gjort sig skyldig till de ofvan antydda
strategiska felen, och Asunden som valplats försvinner bland de historiska
legendernas töcken».
Efter en öfversikt af fälttågets sista skede kommer S. till det resul¬
tat. att »slaget vid Asunden» stått vid sjön Hjorten, där de kungliga
vunno en afgörande seger, oeh Daeke sattes ur stridbart skick samt bort¬
fördes, hvarefter bondehären sprängdes.
S. påvisar vidare, att Erik Jöransson Tegel är (förutom Egidius Girs)
den förste historieförfattare, som har uppgiften om »slaget vid Asunden
emellan Horn oeh Eneby». Denna uppgift, säges det, skulle T. fått
från ett bref af k. Gustaf. Själfva ordalydelsen af detta bref, säger S.,
visar emellertid, att konungen ieke ansett denna strid hafva varit af¬
görande, lika litet som han talar om, att Daeke blifvit sårad. Uppgif¬
ten om slaget fick konungen af Svante Sture. Tydligt framgår af bref-
vet, att konungen ieke fått någon underrättelse härom från hufvudstyr-
kans befälhafvare. Och Stures uppgift till konungen kan icke tagas
för god. Vid den tid, Sture skref till konungen om händelsen vid A-
sunden, var han ännu kvar vid Stegeborg utan direkt förbindelse med
hufvudstyrkan. S. tillägger, att det rvkte, som kommit till Stures
kännedom, torde hafva rört sig om en af de smärre skärmytslingar,
som den kungliga hären under sin framryekning hade att utkämpa.
Konungen talar icke någon gang i sina bref om en afgörande strid
förr än den 31 mars, då han i ett bref uttryckligen sägen, att förrä¬
darehopen lidit ett stort nederlag af dem, ^om indragne äre j Småland».
Dessa äro hufvudsakligast de skäl. som af S. anföras mot »slaget vid
Asunden».
Dackefejden var ett uppror mot Sveriges valde konung. Det har där¬
för alltid legat ett visst historiskt skimmer öfver Asunden och Kind-
uejden, att det var just här, de kungliga vunno den afgörande segern
öfver upprorsmännen. Detta skimmer skulle nu hafva bleknat oeh för¬
svunnit -bland de historiska legendernas töcken».
Det är märkligt, att historiska uppgifter så kunna förändras efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
