Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Dackefejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 NYA TIDEN.
bortåt fyra århundraden. Detta sagdt, för så vidt man tager för god
den af 8. gjorda framställningen. Men nog har väl »det s. k. slaget
vid Asunden \ som S. uttrycker sig, haft större betydelse än en mindre
skärmytsel, om det också möjligen icke var det sista afgörande slaget.
Det är väl troligt, att de kungliga, sedan Dacke dragit sig tillbaka
från Mjölby, ville begagna denna omständighet och därför så fort som
möjligt förföljde Dacke. Den kungliga hufvudhären, som skulle ga
rakt söderut genom Kind, var först färdig till uppbrott af de tre ut¬
delningarna. Och, som S. säger, kände nog Dacke de kungligas vistels»-
och anmarsch. Han behöfde alltså icke vara rädd för de andra utdel¬
ningarna oeh ville måhända söka begagna tillfället, innan de kungliga
trupperna sammanträffade. Efter segrarna vid Kisa och Mjölby borde
han ju icke på förhand helt och hållet misströsta om en seger äfven
här. Men det kan ju äfven vara möjligt, att Dacke vid Åsunden
emellan Horn och Eneby kvarlämnade endast en afdelning af sitt folk
för att betäcka sin hufvudstyrkas reträtt. En enda dags uppehåll för
den kungliga härafdeluingen kunde vara af betydelse för Dackes huf-
vudstyrka. Att Dacke med vetskap om och tro på sin synbarligen
verkliga militära begåfning samt med tanke på sin föregående krig>-
lycka tvekade att lämna det här viktiga befälet åt någon af sina under¬
ordnade utan själf behöll detsamma, kan ju vara antagligt.
Men vill man nu helt och hållet fritaga Dacke från att hafva begått
de omnämnda strategiska felen, hvilka ju icke kunna underkännas bety¬
delse, kan ju det förhållande låta tänka sig, att just här på skogen vid Asun¬
den upphunno eller togo de kungliga fatt en större eller mindre del af
Dackes folk, samt att dessa här blefvo tvingade till strid. Visserligen
säger Tegel, att Dackes folk voro de, som började skjuta, men detta
kan vara ett misstag och är i öfrigt icke något bevis för att icke de
kungliga tvingade Dackes folk till strid.
Hvad Brahes och Ludvigssons krönikor beträffar, äro de författade
så, att de väl kunna lämna en lucka här och där. Brahe var för öfrigt
vid tiden för striden endast 22 år. Och någon framstående militär vi¬
sade han sig aldrig, icke ens längre fram, vara.
Konungen säger i ett bref af den 17 mars 1543 till Botvid Larsson
Anckar, att han fått säkra tidender, »att wårt folck haffwer nu j tässe
dagar varit till mangells medt fienderne och slagit them till än fyr**
hundrade folck iffrå neder i Kinden på en stor siöö, benempdt Äswnden
emellan Horn och Eneby». Uppgiften om striden kommer fran Svante
Sture, som man finner af ett bref af den 20 mars från konungen till
honom. Sture var, då han lämnade konungen detta meddelande, ännu
kvar vid Stegeborg. S. förringar värdet af Stures meddelande pä grund
af, att Sture var »utan direkt förbindelse med hufvudstyrkan . Något
bevis för detta uttalande lämnas icke. Men det kan väl sägas, att det
skulle vara egendomligt, om tvenne härafdelningar, som skola operera
tillsammans och hafva samma mål, lämnade hvarandra i okunnighet om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
